Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.155
ordna och bearbeta, har man tillämpat den moderna
grundsatsen af arbetets fördelning. Så utfördes den intressanta
minnesteckning af Michael Angelo, som förlidet år började
serien, af professor L. Dietrichsons fina och skickliga penna.
Den andra bilden i ordningen har, med ett riktigt och lvck-
O " Q
ligt grepp, hemtats ur vår egen historia i dess nyare skede.
Bilden är Georg Adlersparres, bildens tecknare, Doktor Otto
Sjögren, känd som förf. af ypperliga historiska läseböcker,
medarbetare i den nya följden af biografiskt lexikon och
skarpsinnig så väl forskare, som granskare på det historiska
området.
Att Georg Adlersparre är en af de mest upphöjda och
storslagna karaktärer, som vår sednare historia eger att
uppvisa, det har man alltid, om än mer och mindre villigt erkänt.
Men han hade godt om vedersakare medan han lefde, och de
hafva icke tystnat efter hans död. Den högt stående
embets-mannaklassen var aldrig hans vän och genom sin benägenhet
för en stark konungamakt har han stött ifrån sig den
kortsynta »demokrati», som genom att arbeta på denna makts
försvagande, egentligen går embetshierarkiens ärenden. I hans
personlighet likasom i hans handlingssätt låg ock stundom
någonting gåtfullt, som kunnat utläggas på ett för honom
ofördelaktigt sätt. I den historiska litteratur, som behandlar
händelserna och männen från 1809 har derför länge nog röjt sig
en viss benägenhet att nedsätta Georg Adlersparre, eller
åtminstone förinta värdet af hans politiska handlingar. Hans
litterära förtjenster erkänner man visserligen; att han genom
sin tidskrift: »Läsning i blandade ämnen» värdigt öppnade
den medborgerliga diskussionen i vårt land, det nämnes gerna
som hans berömmelse. Men helt annorlunda blir tonen då
talet faller på hans politiska verksamhet — eller förmenta
overksamhet, samt på hans personliga egenskaper. I
memoir-litteraturen från den tiden märkes ofta en förtäckt ovilja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
