Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.157
19. Småprat från Vichy.
(Ett fördröjdt sommarbref.)
Juni 1881.
Det förefaller mig som skulle jag kunna använda en ledig
stund här att prata litet med Eder, mina kära landsmaninnor.
tänkande med salig Dumbom:
»om det ej ledsnar Er att höra,
så tör det roa Er kanske,»
och skulle detta senare ej vara händelsen, så står det Eder fritt
att ej låtsa om mina meddelanden.
Det är en ganska egen känsla att vara fullkomligt isolerad
bland en stor menniskomassa, der man ej hos någon af de
många individer, hvaraf den är sammansatt, kan vänta sig ens ett
enda gram syrnpathi — i fall denna skulle höra till de
väg-bara ämnena — der det språk, man talar förefaller, snart sagdt,
barbariskt, der sjelfva det land, hvarifrån man kommer, är så
främmande för mängden, att det stora flertalet ej en gång
känner i hvilket väderstreck det ligger. Ja, vårt kära fädernesland
är verkligen för det franska folket i dess helhet en
fullkomlig terra incognita, hvarpå till och med namnet ytterst
sällan förekommer i tidningarne — åtminstone har jag under
vistandet här ej lyckats upptäcka det mer än två gånger, nämligen
vid underrättelsen, att vår konung begifvit sig till Ems och
vid en notis från stora verlden i Paris, der det hette, att: la
comtesse de B.. , la blonde musicienne, femme du chambellan
du Roi de Snede hade blifvit presenterad vid en soirée hos
någon af societetens koryféer.
Trots den nyssnämda känslan af isolering, finner jag mig
ej illa här, ty jag har lyckats få mig ett litet trefligt hem, der
jag känner mig fullkomligt oberoende, långt mer så än vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
