Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.186
Men det blir långt mellan mitt föräldrahem och mitt
eget. Kanske skall jag aldrig mera återse min moder! Jag
kan knappt föreställa mig, huru det skulle kännas att vara på
jorden, då hon icke mer vore der, ty fastän vi på de sednare
åren lefvat långt ifrån hvarandra, hafva vi dock lefvat i ett
ständigt tankeumgänge. — Sällan har jag helsat en ny dag,
utan att tänka på min flitiga moder, som oftast var uppe med
solen och bevisade, att »morgonstund har guld i mund»; och
när qvällens stjerna tindrat emot mig, och min själ uttalat
sig i sång eller bön, har jag känt att min moders tanke och
min mötts på vägen till den oändlige, hvars kärlek först
blickade mig till mötes ur — min moders öga. Hon har redan
börjat åldras, kanske skall jag komma hem en gång för att
iordningsställa hennes sista drägt . . . eller, hvem vet. döden
räknar icke åren: kanske skall hon komma till mitt hem och
sy min. Kanske! — — —
Så väl jag kan föreställa mig, huru hon då, om qvällen,
sedan alla andra, äfven min man gått till hvila, skall lägga
hand vid mitt sista hvita linne, liksom hon en gång lade hand
vid mitt första. Hon skall försjunka i tankar, liksom då; hon
skall komma ihåg, när hon såg den första gryende tanken
afspegla sig i mitt öga, när hon lärde mig min första bön; hon
skall komma ihåg min barndoms och min ungdoms fröjder,
som hon delat med mig, och det skall vara både hvitt och
grönt i hennes minne, men öfver alltsamman skall gjuta sig
strålarne af hennes kärlek ... Hennes kinder skola kanske
vara insjunkna och pannan fårad, men ögat, ur hvilket den
odödlige anden talar, skall vara lika klart, som det var, innan
hennes blick första gången mötte min i verlden. Hon skall
luta hufvudet mot handen och hviska: »Herre, jag tackar dig
att du hört min bön, att du förbarmat dig öfver mitt barn
och frälsat det för ditt himmelska rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
