Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.217
Derutanför afslutas det hela på sidorna med öfver hvarandra
utförda bilder af årstiderna, våren representerad af ömma
fogel-par, sommaren af sädeskärfvar, hösten af svällande drufvor,
vintern af en hare, hängande framför den blossande elden.
Utanför fönstren ses blomsterparterren och der nedanför sjön.
Regnet hade ånyo börjat och de lockande planer för
utflygter i de vackra omgifningarne, som vårt värdfolk uppgjort,
måste öfvergifvas. Blott stundtals kunde vi göra några korta
D O O
vandringar. Från dem hemförde vi sköna, om ock flygtiga
bilder af sjön med sina holmar, hägrande i dimman; derbortom
långsträckta, skogbeklädda åsar; längst bort blånande berg,
försmältande i molnen, ofta kanske förvexlade med dem.
Ett besök hos en uråldrig gumma vid bruket var
intressant och lärorikt. Hon hade varit gift med trädgårdsmästaren
och på fritider mycket hjelpt till vid herrgården. Mycket
visste hon derför att berätta om de gamla, goda tiderna.
»Berrsrådinna’» hade varit en god men kraftig matmor, hvars
tjenstfolk spann och »vof» vintrarne i ända, för att fylla det
rika linneskåpet. Linet »bråkades», så väl för herrskap som
underlydande, med vattenkraft. Men allt det der var nu förbi,
förklarade gumman med en suck. Snart fick jag henne dock
åter att språka då hon omtalade, att man i hennes ungdom
nyttjat en särskild bergslagsdrägt af blå kjortlar, kantade med
brokiga band, och att denna drägt burits äfven af
herrska-pernå och kallats Helleforsdrägten, emedan den påfunnits af
herrskapet på Hellefors. Hon omtalade de forna, nu aflagda
midsommardansarna med spelmän och traktering, blef helt
stött då i ag satte i fråga huruvida hon mindes Tegnér och
j r> <r> c
hans bröllop, in. m. En stund grep henne en fruktan att det
icke gick an för henne att vara så der förtrolig med förnämt
folk. Då spred sig hastigt en skär rodnad på de skrynkliga
kinderna, hon mumlade något om att hon »varit med folk förr»
’ c
och nog visste sin plats, och derpå flyttade hon sig med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
