Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Kun han vil uden Søgen finde
En Lykke, Ingen drømte om,
Og i lians Favn vil gaa ib]inde,
Hvad aldrig til en Anden kom.
Se Bolgen synker snart i Havet,
Og Regnen, som fra Himlen flod,
Har snart sin Draabeskat begravet
I Jordens hemmelige Skjød.
Sin hele Olands kan Maanen sende
Den Sky, der strax uiaa smelte bort,
Og Solen lige varmt vil brænde,
Skjøndt Sommerdagen kun er kort.
Lad den, som kun er fattig, tæres
- I Ångst for hvad lian gav og fik,
Men ellers lad dig dristig bæres
Af Stundens flyende Musik.
Hvo ej sin Skat försigtigt gjemmer,
Men midt i Stridens Tummel sprang,
Kun ban vil høre alle Stemmer
I Livets fulde Bølgegang.
Samma anda råder i dikter sådana som Lette Fjed, der
lifvets öfverflöd af godhet, skönhet och glädje besjunges; i
Blomstervise, der diktarinnan säger sig omöjligt kunna välja
någon viss blomma, ty
Jeg har Sands for allcs Glands
Jeg tar dem alle i en Krands!
i Stjerneskud och Forgængeligt, hvilkas innehåll kunna anges
med den senares slutord:
Hvo Jordens Liv vil leve med,
Maa lære sig forstaa
At elske ogsaa. det, han veed
Der skal og maa forgaa.
och slutligen i Fortrøstning, som kraftigt talar om lifvets,
glädjens och tröstens outtömliga, ständigt — om än långsamt
och i andra former — sig förnyande verkligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
