Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
af qvinnotyperna i Ibsens dramatiska arbeten, att vi fiüna oss
till stor del förekomna i vår plan att framställa just denna
skalds qvinnofigurer, såsom typiska för vår tid. Boken är i
och för sig af så stor betydelse, att den väl förtjenar att i en
särskild uppsats belysas; och då i alla fall dess innehåll är
på en gång för rikt och för exklusivt att behandlas inom
ramen af den uppgift, vi här förelagt oss, lemna vi också
denna gång Ibsens storverk åsido, och vända oss åter till en
företeelse för dagen inom vår egen tunnsådda skönlitteratur,
för att se om den gifver oss något stoff till nya
qvinno-typer.
Det är A. Ch. Edgrens samling af teckningar »ur lifvet»,
som skall utgöra föremålet för följande anteckningar.
Denna lilla samling, hvaraf en del förut publicerats inom den
periodiska pressen, har vunnit en utomordentlig framgång, i det
den mottagits med enhälligt bifall af vår tidningskritik och väckt
nog uppmärksamhet äfven i utlandet för att införlifvas med så väl
den danska och engelska som den ryska litteraturen.
Genomläser man uppmärksamt flertalet af dessa välvilliga kritiker,
så finner man att hufvudmotivet till förf:ns framgåne’ måste vara
O O
den, att hon är »modern». Uttrycket har blifvit ett af dessa
slagord, som äro så elastiska, att man kan få dem att betyda nästan
hvad som helst; och vi erkänna att vi för vår del icke varit i stånd
att få klart för oss hvad det innebär. Stamordet, »modet» har
aldrig haft någon hög klang i den litterära verldens öron,
minst då när det ställts i samband med hvad resp. författare med
en viss naiv inkonseqvens pläga benämna än nden svagareän
åter »den bättre» delen af menskligheten. Vid försöket att
karakterisera qvinnan framhålles nästan alltid slafvandet under
■modets välde såsom hennes svaga sida, och ehuru skapelsens
herrar ofta i det personliga umgänget röja att de betrakta just de i
detta afseende svagaste såsom tillhörande de bättre, så hafva de
dock i skrift alltid påstått motsatsen. Huru då förklara att.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
