Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
sneda ögon, några stående fraser iir hans kurtislexikon, ett
enda valshvarf med hans arm kring sitt lif — och Arla
ger upp sin karaktär och blir en komplett fjolla. Hon låter
dansören trycka henne allt närmare intill sig, lyder hans
hviskade uppmaning att helt och hållet öfverlåta sig åt hans
ledning ; hon glömer allt som omgifver tem, glider omedvetet
nner och mer in i hans armar och känner sitt hjerta klappa
mot hans. Ja, icke nog härmed, då de dansande stannat och
Arla halft medvetslöst och med slutna ögon lägger kinden
mot sin bara arm, som ännu hvilar på majorens, vaknar hon
till besinning först då hon känner hans läppar beröra sin arm.
Förskräckt flyr hon in i toiletten efter några förklarande ord
af majoren. Men hon erfar af denna tilldragelse hvarken harm
eller förödmjukelse, ja icke ens den motvilja, som
skådespelarnes falska återgifvande af de Shakespeareska kärleksscenerna
ingifvit henne. Den förflygande tanken att ett sådant
handlingssätt vore oädelt, skymfande, förjagar hon, för att i minnet
lyssna till darrningen af majorens röst och åter skåda det
ömma uttrycket i hans ögon då han lutat sig öfver henne.
Hon är viss att han älskar henne, hon öfverlemnar sig i
tankarne åt berusningen af en ömsesidig kärlek, ja, hon är nära
att förebrå sig, att hon icke som Julia, utan blygsel besvarat
den älskande mannens kyss.
Vidare följer en mankerad vals, en förklaring af majoren,
att Arla vore den enda han älskat, åtföljd af en bikt om hans
ovärdighet att närma sig en oskyldig flicka, hans funderingar
på sjelfmord och hans åtrå att falla på knä och tigga om
Arias kärlek om det icke vore synd (att blottställa sig sjelf
och sina nya benkläder, tillägger förfln). Noga betänkt
föredrager han att kasta sig ned i soffan bredvid Arla och draga
henne till sig. Hon gör i förstone intet motstånd, hon har
blott en tanke, den att hon var hans. Efter några sekunder
reser hon sig dock, plötsligt skrämd, och när han mot hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
