Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Vi öfvergå nu till den följande skizzen i fru Edgrens
samling; En stor man. Karakteristiken är kär, trots några
missgrepp, längt bättre träffad och stycket i sin helhet ett af
de bästa i samlingen. För vårt syfte har den store mannens
dotter största vigt; men då hon icke är hufvudpersonen i
handlingen får hon sin betydelse först i bredd med denne.
Stycket börjar med teckningen af en högtidsdag i svenska
akademien, ypperligt gjord på blott två sidor. Trängseln,
tystnaden, de dyrbara toiletterna närmast kring de adertons
bord, och den växande enkelheten, folkvimlet och svettbadet
bort emot dörrarne; det förberedande ceremonielet; utdelningen
af ett andra pris för en lofvande dikt, som icke lofvade något
alls; pristagarens buguing för den kungliga läktaren;
aftrop-pandet af den del af publiken, som kommit endast för att åse
denna del af högtiden; slutligen äreminnet öfver en af vår
historias stormän, författadt och uppläst af akademiens
direktör, excellensen, en af rikets herrar, riddaren af serafimerorden
•och ättlingen i rätt nedstigande led af en af Sveriges äldsta
familjer -— allt står lifslefvande för läsarens ögon.
Excellensen, heter det, hade riktat akademiens minnesblad med en
bel följd af sådana ljusbilder — bilder »af ädla skuggor och
vördade fäder, som aldrig kämpat mot annat än yttre fiender,
aldrig frestats och aldrig syndat, och som nu skulle tjena till
förebilder för lidande, felande, stapplande menniskor». Förf:n
aityder att hon tagit sin bild från den tid då denna
smakriktning var gällande inom akademien. »Den nyaste tidens
realism med sitt stränga sanningskraf hade, tillägger hon, ännu
iike inträngt i allmänna medvetandet.»
Det lysande föredraget börjar emellertid mattas. En
askgrå blekhet far öfver talarens anletsdrag, hans eldblick
slock-nar, hans gestalt sjunker maktlös tillbaka i fåtöljen och
pap-peret i hans hand faller till golfvet. Nu skildras
förskräckelsen bland de aderton, sorlet och nyfikenheten bland publiken.
Tidslcr. for hemmet. 25:te årg. Usta häft. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
