Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
delaktig i den liknöjdhet eller försummelse, hvilken hon låter
drabba fadern. Först i dag, på hemvägen från kyrkan som
hon farit otaliga gånger förut, hade hon träffats af
motsatsen mellan de bofälliga kojorna med svultna barnanleten i
fönstren, och det ståtliga slottet med sina stolta minnen och
1 O
»sitt porträttgalleri af ädla förfäder, af hvilka så många
tillkämpat sig ett odödligt namn på slagfältet eller vid
rådsbordet». Först nu hade hon kommit att tänka på, att äfven kojorna
hade sina minnen och sin historia. Modern, den anspråkslösa,
litet enfaldiga modren, hade gjort hvad hon kunnat för att
afhjelpa nöden, hvars orsaker hon dock i all sin godhet var
för osjelfstänclig och korttänkt att pröfva. Dottern hade godt
kunnat göra det, men hennes aristokratiska natur, berättar
oss förfin, ryggade tillbaka för nöden och smutsen, hennes
finkänslighet sårades af moderns nedlåtande välgerningar och
först och sist — hon hade aldrig märkt motsatsen emellan
lyx och nöd; den tanken att dessa menniskor, som berodde
af hennes far hade rätt att fordra af honom något annat än
en tillfällig allmosa hade aldrig fallit henne in. Först nu
slår henne denna tanke och väcker i hennes sinne ett tvifvel
på halten af faderns storhet, men intet på hennes egen
domsrätt öfver honom. Sanningen drifver henne att vägra den
döendes begäran. Men hvem var då hon sjelf, för att sätta
sig till doms öfver hans förseelse?
Läsaren vet mer än hon. Han vet att den hårda domen
är fullt befogad, att mannens storhet är blott ett sken, att
hela hans lifsgerning hvilar på sjelfvisk grund och slutligen
att han felat icke blott genom att för allmänna åligganden
försumma sina enskilda pligter, utan genom att svika mottagna
förtroenden och för egna ändamål tillgripa andras egendom.
Gent emot honom finner läsaren således sin rättskänsla
tillfredsställd, men icke så i förhållande till dottern. Denna
qvarstår derför inför honom antingen såsom en blott fyllnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
