- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
31

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

intresse deruti, att de alla ega ett gemensamt grunddrag:
sanningskrafvet. Detta att de för öfrigt mest olika naturer,
stående på de mest olika lägen i lifvet, dock innerst
sammanstämma i ett sådant, än omedvetet, än grubblande och sökande,
än åter strängt fordrande kraf på sanning, kommer oss att deri
se något mer, än blott dikt. Det är en »händelse som ser ut
som en tanke», en dikt, som ter sig som verklighet. Kanske
är också detta ett af de djupaste af alla de drag »ur lifvet»,
som förf:n här velat samla, ehuru det nästan förefaller som
om det trängt sig fram, henne sjelf ovetande. Att detta drag
är ädelt och vackert äro vi de sista att vilja förneka. Men
allenastående, utan behörig motvigt af mildare element, lemnar
det mycket att önska.

Det ligger också i den nämnda diktsamlingen, med alla
dess stora förtjenster någonting — man har svårt att säga
hvad — en brist, ett utelemnande, ett vacuum, som åtminstone
hos qvinliga läsare lemnar en viss otillfredsställelse, midt i det
nöje, eller den gripande spänning läsningen medför. Yi liafva
trott oss finna förklaringen deruti att sanningskrafvet tager så stort
rum, att der blir för liten plats öfrig för kärleken och
godheten. Kärleken får visserligen sin beskärda del, men förf:n
tänker tydligen icke högt om dess makt. Hos den nyblifna
statsrådinnan finnes kärleken i rikt mått och af renaste art,
men har misstagit sig om person och måst uppgå i yrkande på
sanning och motstånd mot lögn och flärd, utan att annat än
för stunden förmå något öfver sitt föremål. Hos Arla gör
han ännu värre missgrepp om personen, verkar otrohet mot
sanningskänslan och leder till ren dårskap. Hos Hedvig åter
dukar kärleken under för sanningskrafvet. Hos Ellinor tror man
ett ögonblick att de två skola bli ett, men finner att man
misstagit sig; och slutintrycket blir att Ellinor gift sig med Adrian,
icke af innerlig personlig kärlek till honom, utan af en hrin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free