Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(52
hvilkas skolunderbyggnad ej inskränker sig till
folkskolekursen, är dåligt bestäldt med läskunnigheten. För att läsa
rätt och väl, huru man nu vill uttrycka sig, är ingalunda nog
att med talverktygen frambringa en rad af språkljud efter
de anvisningar, som de skrifna bokstäfverna gifva. Det är
icke nog med den sortens innanläsning, som abc-boken lär.
Och dock brista rätt många äfven i denna första fordran:
läsning med riktiga språkljud. Att läsa med riktiga
språkljud vill hos oss icke säga att läsa i den mening efter skriften,
att man skulle uttala t. ex. den med e-ljud, öller skjuta med
s + k+j, utan betyder i allmänhet att, med ledning af de
antydningar skriften lemnar, återgifva ordet med det uttal, som
efter allmän tyst öfverenskommelse anses vara högsvenskt.
Under gifna förhållanden betyder detta företrädesvis att icke
vid läsning af högsvenska införa uttal från allmogemålen.
När blekingen talar om en tloum doummere (om som i franska),
eller skåningen säger att »räjned gaur pau», eller en småländing
eller västgöte vill ha »veen såjad», eller en stockholmare
uttrycker sig så, att man ej kan förstå om det är Ellen eller
elden som brinner, och ej gör skilnad mellan veta och väta,
så är alt detta att anse som fel. Det är till och med att anse
som fel, när man i träldom under bokstafven bemödar sig att
uttala ett tydligt r i sådana ord som bort, kors. Redan detta,
att vänja sig eller andra af med provinciella uttal, kräfver
understundom ej ringa möda.
Men oin man också så till vida kan »styra sin tunga», så
är dermed blott en sida af saken klar. Hvad vill det i själfva
verket säga att läsa? Jo, att med ledning af skriften
återgifva en annans tal. Men i talet ligger mycket, hvarom den
vanliga skriften ingenting säger. Man skall t. ex. ha pauser pä
riktiga ställen och med riktig längd, och den anvisning
skiljetecknen gifva för dessa pauser är ej på långt när tillräcklig,
är t. o. m. ofta missledande. Och om tonfallet, röstens höj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
