Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
samt en tafla framställande portratt af 18(16 års andra
kammare. Ett för mig kärt ansigte bland de många bilderna
ledde till ett kort samtal med den eljest ej mycket
mångordige värden, hvilket röjde att han riktigt uppfattat det
väsentliga i den karaktär, hvars yttre drag bilden blott svagt angaf.
— Den hedersamma och välvilliga husmodern var en pryduad
för sitt hem; döttrarna deltogo med henne i alla sysslor inom
hus, liksom sönerna gingo i arbete hela dagen utomhus. En
af flickorna hade tillbringat vintern i Stockholm. Ett stenkast
från den gamla stugan uppförde riksdagsmannen nu en
rymlig byggnad i två våningar, der familjen efter ett eller annat
år skulle inflytta. Huset var i den vanliga stillösa formen,
och torde knappast komma att erbjuda den trefnad och det
karakteristiska behag som den gamla stugan. Jag tänkte på
hur lätt. det kunde vara att vid utställningar och genom enkla
ritningar, spridda genom hushållningssällskapen och
folkbok-samlingarne, göra en bättre och ändamålsenligare
bostads-anordning och byggnadsstil känd bland våra jordbrukare, och
uppsände en from önskan att slöjdföreningen, möjligen i
samband med handarbetets vänner, ville taga den saken om hand.
Efter den rikliga aftonmåltiden, återvände vi till vår f. d.
prestgård, trötta efter resan. Der mottogos vi af en helt ung
qvinna, med djupt sorgset uttryck öfver sina vackra drag.
Det’ var vår uppasserska, och jag grubblade ofrivilligt öfver
hvad som tryckt denna sorgens stämpel på ett så barnsligt
ungt väsende. Följande morgon då jag uppsökte henne i
köket, stod hon och kammade en liten 4 års flicka. På, min
fråga om det var hennes syster, svarade hon med bortvänd
blick: »Nej, det är mitt barn!»
Det var sorgens förklaring. Jag hörde sedan af
riksdagsmans mor, att Marit varit sjelf nästan ett barn, då hennes
barn föddes, att hon undgått det allmänna föraktet på grund
af sin ungdom, men att hon aldrig kunnat förlåta sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
