Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
ten., vare sig poesi eller prosa. Det förherskande draget i dessa
dikter är en djup religiositet. De äro uttryck af ett
allvarligt, under sorger mognadt kvinnohjärtas tankar och känslor.
Det är ej idéernas nyhet, som öfverraskar eller griper oss, utan
deras renhet, hvartill kommer, att dessa idéer tränga ned till
oss från den plats i samhället, som så mången tanklöst
framhäfver som den alltid lyckliga, alltid solbelysta.
Carmen Sylva är den pseudonym, bakom hvilken döljer
sig drottning Elisabeth af Rumänien. Hon är utgången från
en slägt, som redan i flera generationer uppburits af
framstående personligheter. Hennes fader, furst Hermann af Wied,
var en högt begåfvad och allvarlig man; han var en
reflekterande natur och intresserade sig företrädesvis för filosofiska
spörsmål och har inom detta område äfven uppträdt som
författare. Han utgaf 1859 anonymt ett stort verk, »det
omedvetna själslifvet och den gudomliga uppenbarelsen»; längre
fram utgaf han äfven en studie öfver Kants frihetslära samt
»replik och duplik i den gamla striden om viljans frihet».
Hennes moder, furstinnan Maria af Wied, hertiginna af
Nassau och syster till drottning Sofia af Sverige, är en icke
mindre rikt begåfvad personlighet. Isynnerhet utmärker hon
sig för ett djupt religiöst, sinne. Hon uppfostrade äfven sina
barn i öfverensstämmelse härmed synnerligen allvarligt, och
hela Carmen Sylvas författareskap bär tydliga spår af de
intryck och åsigter hon alt ifrån barndomen emottagit och
bevarat. Det är således med fullt skäl, som en tecknare af
drottning Elisabeths lif säger: »alla goda féer stodo kring
hennes vagga, då hon d. 27 Dec. 1843 såg ljuset. Men»,
tillägger samma person, »häller icke den onda féen fattades;
kunde hon icke fråntaga den nyfödda hennes goda gåfvor,
så kunde hon dock i hennes lifs klara källa blanda den droppa
bitterhet, som en sådan högtbegåfvad natur ej finge sakna:
hon var bestämd att pröfva alt, för att förstå alt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
