- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
135

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

ringare agn. Hela vårt användande af rikedom tarfvar
granskning och förbättring. Frikostighet består ej i att gifva
penningar eller penningars värde. Detta vårt så kallade
,~gvdæ» är allenast skuggan af godt. Att gifva penningar
åt en lidande är blott undanflykt. Det är blott ett uppskof
med den verkliga betalningen, en muta, hvarmed man köper
sig tystnad, — ett kreditsystem, hvari lemnas en skuldsedel,
i stället för uppgörelse. Vi äro menniskan pligtiga högre
bistånd än med mat och värme. En menniska har rätt till
menniskan. Ar någon bland oss sjuk, oduglig, trångsint och
motbjudande, så är det derföre, att så mycket af hans natur
blifvit honom olagligen undanhållet. Han borde sökas upp i
detta sitt fängelse, med näpst åt de onde andarne, med
manlig uppmuntran, icke med lågtänkta ursäkter för det I icke
hafven penningar eller med lågsinnade erbjudanden af
penningar såsom det högsta goda, utan med ert hjeltemod, er
renhjertenhet och er tro. 1 masten föra med er det sinnelag,
som är förståndets, helsans och sjelfhjelpens. Att, i stället
för dessa medel, bjuda honom penningar, är att i samma
mening göra honom orätt, som om en fästman bjöde sin brud
en summa penningar att dermed lösa sig från sin förbindelse.

De storsinte bero af sitt hjerta, ej af sin börs. Snille
och dygd, liksom diamanter, äro bäst enkelt infattade, infattade
i bly, infattade i fattigdom. Den störste man i historien var
flen fattigaste. Och huru var det med Greklands och Roms
fältherrar och vise, med Sokrates, med Epaminondas? Aristides
gjordes till allmän uppbördsman i Grekland, till förvaltare
af det bidrag, hvarje stat skulle lemna till kriget mot barbarerna.
»Fattig var han», säger Plutark, »när ban började; än fattigare
när han slutade.» Hur var det med Æmilius och Kato?
Hurudant hus höll Paulus eller Johannes, — Milton eller
Marvell, — Samuel Johnson, — Samuel Adams i Boston, eller
Jean Paul Richter i Baireuth?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free