Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
åtskilliga af Thomasines bref till Gyllembourg bära vittne,
dock ej dem emellan existerade det förhållande, som af
gudomlig och mensklig lag måste betecknas såsom brottsligt.
Väl är sant att, enligt den kristna sedelagen, redan det
vaknande begäret är synd och det i hjertat skedda affallet
från den äktenskapliga troheten är första steget till
äktenskapsbrott. Dock ligger ofta en lång vägrymd mellan frestelsen
och fallet, och den, som både inser faran och rätt allvarligt
bemödar sig att undgå den, kan ännu vända om på halfva
vägen. Vi påstå ej att så var förhållandet med Thomasine,
ty hon torde snarare hafva invaggat sig i säkerhetens sömn
och, dertill ledd af omständigheter, för hvilka vi i det följande
skola redogöra, alltför obetingadt hängifvit sig åt en känsla,
hvilken hon att börja med endast betraktade såsom vänskap,
men som snart nog antog karakteren af kärlek. Men, om
hon ock omedvetet och obetänksamt framgått på den smala
stig, som slingrade sig utmed afgrunden, våga vi dock tro att
hon ej störtat i det gapande svalget, utan städse vandrade
upprätt och med öppen blick, i öfvertygelsen om sin oskuld, ehuru
verlden dömde annorlunda. Att de båda granskarne ej dela
vår mening hafva vi tyckt oss finna, men månne ej orsaken
dertill kan ligga i mannens mer sinnliga uppfattning af
kärleken? De stödja sitt omdöme på några svärmiska, glödande
och, efter all sannolikhet, obetänkta uttryck i Thomasines bref
till Gyllembourg, men i andra uttalanden af henne anse vi
oss kunna finna lika pålitliga stöd för vårt antagande. Det är
oss nämligen otänkbart att en qvinna, med en natur så
finkänslig och ädel som Thomasines, skulle hafva begått ett sådant
felsteg utan att deröfver känna blygsel, smärta och ånger,
hvilket hon åter med den öppenhet, som karakteriserar henne,
ej kunde hafva undgått att uttrycka på något ställe i sina bref.
Vi vilja dock ej härmed säga, att vi gilla Thomasines
handlingssätt, ty onekligen hade hennes uppförande varit mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
