Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Heibergs skilsmissesag.» Författaren bevisar att, i stöd af gällande
lag, den af Thomasine åberopade orsaken var den enda giltiga
för erhållandet af skilsmessa utan längre tidsutdrägt, och att
sådan skulle hafva beviljats henne äfven utan mannens
medgifvande, i anledning af den dom, som öfvergått denne. Han
antager derför såsom högst sannolikt att, då hon rådfrågat en
jurist, rörande det’ först uppsatta förslaget, denne visat henne
dess ohållbarhet och i stället angifvit den rätta utgångspunkten.
I afseende på H—gs ofta upprepade misstanke, att Gyllembourg
och Thomasine motarbetade så väl denna som hans senare
ingifna nådeansökningar, yttrar den förf., hvars auktoritet vi nyss
åberopat: »der var aldeles ingen grund til at vente, at regeringen,
fra dens ståndpunkt set, så kort efter en dom til livsvarig
lands-forvisning var overgået en månd, som den gang ansås for det
farligste og uroligste hoved her i landet, skulde lindé sig
for-anlediget til at benåde ham.»
Kort efter det kungliga samtycket till skilsmessan erhållits,
firades i all stillhet Thomasines bröllop med Gyllembourg i
hennes fars hus den 17 Dec. 1801; ungefär två år hade då
förflutit sedan hennes första make lemnade landet. Vid
underrättelsen härom blef H—g utom sig, och hans förtrytelse och
hämdgirighet kände inga gränser. I bittra, hårda ord talar han
c n r> o »
till Thomasine, som han nu endast benämner »Johan Ludvig
Heibergs moder», och utslungar de mest förnärmande anklagelser
mot och förbannelser öfver Gyllembourg. Hänförd af sin lidelse,
går hän ända derhän att från Hamburg, der han för ögonblicket
vistades, i ett bref på fransyska, innehållande de gröfsta
ärekränkningar, tillsända denne en utmaning, som naturligtvis afslogs.
Som H—g väl visste hvilken punkt af Thomasines hjerta
var sårbarast, begärde han i en senare ingifven nådeansökning,
att landsflykten skulle få utbytas mot fängelse med tillstånd att
der hos sig behålla sonen. Vid skilsmessan fästade han väl det
oeftergifliga vilkoret, att denne ej skulle förblifva hos sin mor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
