Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■220
Det mesta af vår framställning skall hänföra sig till de sist
nämnda afhandlingarne, således till den tid, då Geijer — efter
sitt så kallade affall — kommit till full klarhet öfver sig sjelf
och sin uppgift. Först skola vi dock gå tillbaka till
utgångspunkten för hans grundåsigt i dessa ämnen, hvilken åsigt
förblef densamma, ehuru vidgad och frigjord, när han också på
dem tillämpade den blott småningom uppdagade grundsats,
som slutligen blef den medvetna lagen för både hans lif och
hans tänkande.
I.
» Det finnes helgedomar på jorden, der ingen vågar annat
än välsigna. En sådan är en moders kyska bröst: * Med dessa
ord inleder Geijer sina »Minnen» (Utdrag ur bref och
dagböcker) och man kan säga, att han i dem och de derpå följande
indirekt biktar sin uppfattning af qvinnan, äktenskapet och
familjen. Denna hans uppfattning är fjerran från den, som antager
att moderskapet »quand mërme,» tillkommet under hvilka
förförhållanden som helst, skulle vara nog att helga den, der
förutan profana, eller fullända den, der förutan till sin
lifsuppgift förfelade qvinnan. Lika fremmande är Geijer också för
den motsatta åsigten, som menar att det äktenskapliga samlifvet
besudlar den rena qvinligheten, och att således oskuld och
kyskhet kunna finnas hos qvinnan endast så länge hon icke
blifvit eller kunnat blifva mor.
För Geijer är den kyska modern helig, välsignad af
barnet, som hvilar vid hennes bröst. Men med fasa tänker han
sig barnet vid ett okyskt moders-bröst, »afladt i brånad,
aflägs-nadt med vedervilja, kastadt på verlden med förakt,» sjelft
oskyldigt, men en förbannelse för sitt upphof, sin fader! . . .
* Saml. skr. uppl. 1875 del. I. sid. 4. Geijers egna ord, ymnigt
använda genom hela uppsatsen, äro försedda med citationstecken endast
der, hvarest de kunnat anföras i obruten följd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
