Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste han inses och erkännas och härtill fordras arbete. Men
det är icke makten och dess verktyg, »jern och blod», som
uträttar detta arbete åt menskligheten, utan intelligensen,
förnuftet, tanken. Denna tankens renande inflytelse är för Geijer en
ibland mensklighetens största helsokrafter. Allt hvad som
derigenom inträder i ett stort och ljust sammanhang förädlas
och förädlar, och han betonar hurusom äfven det lilla får
deri sanningens betydenhet.
Efter en jemförelse mellan det intelligenta arbetet inom
materiens och inom andens verld, och en granskning af
påståendet att tankearbetets fördelning på större områden skulle
medföra minskning af’ dess resultat, säger han: »Lyckligtvis är
förutsättningen i ena som i andra fallet falsk. Arbete lifvar
arbete, ljus tändes af ljus. Och liksom arbetets värde i
allmänhet stiger nml dess gemensamhet, så stiger ock den
upplysning, som är ljusets arbete i menskligheten, i samma mån som
flere blif va deraf delaktiga. Ty, »tillägger ban,» det finnes ingen
enda menniskosjäl, som icke så vida är af sjelflysande natur,
att de der infallande ljusstrålar ej skulle väcka nya.
Skaparens varde om ljuset fortgår än.»
En gemensam och ömsesidig kunskap är upplysning.
Upplysningen drifver till erkännande af menskliga rättigheter
Derförutan finnes ej rätt, eller uppenbarar han sig blott
såsom makt och deraf härflytande nåd, ej såsom rätt. Det, som
i början var på god tro antaget, eller genom myndighet
beviljadt, förvandlar och renar sig till insigt och rätt. Men i
samma mån som upplysningen sålunda växer blifva
menniskorna ollt mer beroende af hvarandra.* — Denna
nödvändighet kan synas förskräckande, säger Geijer, men den är
ingenting annat än intelligensens egen inneburna lag.
Menniskan kan underkasta sig denna lag eller förneka den,
förvandla dess verkningar till lyckliga eller olyckliga; men
» Läroverksfrågan 1838—39, (tel. III, sid. 236—37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
