Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■231
upplösningen af alla borgerliga förhållanden. »Familjen är
statens oförstörliga lifsprincip; der den bibehållit sig såsom
en fristad för sedlighet, trohet, tapperhet, der står mannen
för sitt hus, omgifven, stärkt af hustru och barn, med handen
sträckt mot vän, med vapnet sträckt mot fienden.»
Äfven i afhandlingen om fattigvårdsfrågan återkommer
Geijer till familjens betydelse såsom den menskliga
samhällig-hetens A och O, som han förut talat om. I hans ögon är
familjen ej blott det första, den är äfven det sista i samhället
— detta i högre och renare mening än den blott feodalt
legitima. Fastheten af den sociala garanti, familjens princip
äfven på tronen ger, är, säger han, så stor att det
konstitutionela konungadömet alltid skall förblifva en gräns, hvars
naturlighet friheten, kanske mest efter sina utsväfningar, ledes att
erkänna. Han erinrar med en hänvisning till Cicero, hurusom
äfven den sjunkande antika friheten kastar en blick åt denna
nödhamn, ehuru den saknade vilkoret för dess uppnående.*
Han medger att vilkoret är svårt. Den konstitutionella
monarkien beror i sjelfva verket, såsom all jemvigt inom frihetens
verld, ännu mer på seder än på lagar. »Men all sedlighets
rot hos ett folk är familjens helgd. Och för att respektera
denna i det offentliga lifvet, fordras, att den framför allt skall
finnas i det enskilda.»
»Huru mensklighetens egen intelligenta, moraliska och
religiösa samhällighet inverkar på alla de sociala gradationer,
som den under sig innefattar, uppvisas sedan.* Att denna
verkan är i visst afseende upplösande förnekas icke. »Men
då det här icke är fråga om ett mekaniskt utan om ett
lefvande, förnuftigt och derför i högsta mening organiskt belt,
så är delen äfven nödvändigt ett helt för sig, nämligen under
vilkoret af harmoni, ej af stridighet med det hela. Och der
* Fattigv&rdsfrågan 1839, del. III, sid. 40.
* Läroverksfrågan 1844, del. III, sid. 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
