Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■233
Äktenskapet har på en gång en juridisk, moralisk och
religiös helgd och kan i sjelfva verket ej umbära någondera;
ty äfven de lagstiftningar, som blott uppfattat det såsom ett
civilkontrakt, förutsätta de andra högre betydelserna. Det är
O u
en för både rättens och sedlighetens upprätthållande
nödvändig objektiv institution, hvilken, såsom en statens moraliska
grundval, till sin giltighet och varaktighet ingalunda kan
göras beroende af ett subjektivt godtycke.* Det objektiva i
sedliga förhållanden är nämligen, enligt Geijer, just det i deras
natur ömsesidiga, gemensamma, allmängiltiga, hvarigenom de
äro upphöjda ej blott öfver den ena partens utan öfver bägge
parternas, ja öfver allt enskildt godtycke. Äktenskapets
institution är så mycket heligare, som det här, likasom vid en
mensklighetens vagga, är fråga om kommande slägtens väl
eller ve. »Det står hvar och en fritt att inträda i en sådan
förening eller icke. Det är de ’blifvande makarnes pligt att
dess förinnan allvarligt pröfva 8ig sjelfva om de med kärlek
kunna uppfylla de skyldigheter, som den äkta föreningen
ålägger. Men vexlingen af tycken upplöser ingalunda
föreningen, utan innehåller ett ondt, som pligtmessigt bör
motarbetas och kan motarbetas — ty hvad vore menniskan, om
hon ej kunde lära sig att älska sina skyldigheter? — så länge
uppfyllandet af pligt i allmänhet, d. v. s. egen och makans
förbättring är i äktenskapet möjligt, ej längre. Ty intet band
gäller mot räddningen af en själ.» Mot teorien att »det går an*
att afskaffa äktenskapet, eller upplösa det allt efter som det
subjektiva tycket vexlar, på grund deraf att den kärleksfulla
afsigten vore det enda, som gåfve handlingen värde, protesterar
Geijer med värme, påstående att enligt samma grund de största
brott kunde rättfärdigas.
Den högre samfundsandan, säger han, verkar på en gäng
renande och stärkande tillbaka pä de samhällsbildningar, utur
* Läroverksfrågan 1839, del. III, sid. 243.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
