Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■235
Man märkte genast på henne att hon var säker, att hon
i grund beherskade sitt ämne, och hennes första uppträdande
ingaf åhörarne denna angenäma känsla af trygghet, som
åtföljer hvarje offentligt uppträdande, antingen på scenen eller
i talarestolen, hvilket preglas af den inre sjelftillit, som, äfven
om den stores af litet yttre rädsla, dock alltid tränger fram
till målet.
Opponenterna sparade henne icke, de togo sin sak
allvarligt, och med stolthet kunna vi vitsorda, att ingen hänsyn
togs till de ovanligare omständigheterna vid denna disputation.
Invändningarne kommo, ömsom skarpa, ömsom småaktiga,
ömsom skämtande, men fröken Fries bemötte dem alla lugnt
och säkert, — om hon än icke var ofelbar, förstod hon dock
alltid att skickligt och Äntligt parera anfallen.
I tre timmar varade disputationen, och då dessa voro
förbi, kunde alla de, som med deltagande följt gången af
fröken Fries’ försvar, lyckönska henne till en vunnen seger.
Under de påföljande dagarne var fröken Fries föremål
för flere bevis på intresse och sympati. En särdeles vacker
hyllning egnades henne onsdags afton den 30 Maj, dagen
före promotionen, då studentkårens sångare samlades utanför
professor Schéeles hem, hvilket fröken Fries och hennes
föräldrar under dessa dagar gästade, och genom afsjungandet af
flere stämningsfulla sånger bragte henne en gärd af beundran
och aktning. Det var någonting egendomligt gripande i dessa
toner, en ande af frihet och ungdomlig entusiasm ljöd genom
de sånger, som så ofta besjungit qvinnan, men hvilka nu för
första gången klingade till ära för qvinnans arbete och
sjelfständighet. Det var sent på qvällen, sommarnattens ljusa
skymning höljde Odins lund, der skaror af menniskor stodo
lyssnande; fönstren, framför hvilka sångarne stannat, voro
öppna och visade ruin mens upplysta bakgrund. Då sången
var slut, höjdes ett lefve för fröken Ellen Fries, Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
