Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
genom förvandlas från historiska petrifikat till rörliga, lefvande
organismer.
Han erinrar hur den ökade sferen af personlig rätt först
genombrutit träldomen och sedan skapat medborgaren, samt
förklarar att den äfven allt mer skall göra alla medborgare
o o
delaktiga af politiska rättigheter. Den forne motståndaren till
qvinnans myndighet visar huru det var ur den stora frågan om
giltigheten af ett absolut eller ett relativt omyndighetstillstånd
för vissa menniskor, eller klasser af menniskor, som frågan om
slafveriets upphäfvande och qvinnornas frigörelse utgått.*
Frågan om qvinnans omyndighet är, det medgifver han,
ej den lättaste att lösa. »Såsom den svagare har qvinnan varit
den ursprungliga trälen och befinner sig ännu hos alla råa
nationer i detta tillstånd. Civilisationen har gifvit henne
menskliga och äfven borgerliga rättigheter, d. v. s. ställt henne
under lagarnes skydd. Men de politiska rättigheterna, som
innebära att med eget samtycke bidraga till lagarnes stiftande,
hafva blifvit henne af allmänna meningen förnekade, under
det den likväl medgifvit undantag, som kullkasta regeln.
Eller huru rimmar sig, frågar Geijer, medgifvandet att qvinnan
äfven kan intaga tronen, med den allmänna grundsatsen, att
hon i offentliga angelägenheter eger ingen röst? Qvinnor
finnas, som uppfyllt de högsta politiska pligter, som kraftigt
bidragit att rädda sitt fädernesland. Hvarje rättskaffens qvinna
känner sina förbindelser äfven mot det allmänna och visar
detta äfven under den mest obemärkta verksamhet. Huru
skulle hon ej, äfven i afseende på den allmänna välfärden, ega
rättigheter?»
Man ser att Geijer nu, likasom 1829 stöter på svårigheter,
men den då antagna utvägen att yrka på obligatorisk
ofrihet för qvinnan, till främjan af hennes eget bästa,
tillfredsställer honom icke längre. Svårigheterna visa honom »att frå-
* Representationsfrågan 1840, del. III, sid. 261.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
