- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondefemte årgången. 1883 /
287

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

287

stegen voro i båda hänseenden hastigare än i andra länder, allt
ifrån midten af tolfte århundradet, då Erik den helige bestämde
svenska hustrurs rättigheter, och hundra år derefter, då Birger
Jarl förordnade att syster skulle ärfva med broder, och med
lag värnade qvinnofriden, tills, efter ännu knappt hundra år,
Magnus Eriksson aflyste träldomen 1335, och med det samma
stadgade att »qvinnan gälde allt sitt brott såsom mannen».

Qvinnans inträde inom samhällsordningens område utgör,
enligt Geijer, den vigtigaste inre epok i menskliga samhällets
historia, »emedan det innebär ett förädladt begrepp af sjelfva
den menskliga personligheten.* Det är ostridigt», tillägger han,
»att den största inre förändring, som ännu med menskligheten
timat, nämligen det i kristendomen utur och öfver
förgängligheten framgående odödliga personlighetsbegreppet och allas
delaktighet deruti, hvilket gaf hvarje mensklig varelse ett
värde, som i och för sig sjelft bjöd aktning, ock så blef den, som
mer än något annat förädlade qvinnans förhållande till mannen.
Allt erkännande af rättigheter», heter det på ett annat ställe,
»är först och främst erkännandet af qvinnans rättigheter». »

Att Geijer i denna korta men allt omfattande förklaring
inbegriper äfven den rätt, närmast i förhållande till mannen,
som han fordom förnekat qvinnan, lika rätt till arf, och
myndighet att råda öfver hvad hon eger, säger sig sjelft. Att
han — om frågan då varit väckt — icke kunnat vilja förvägra
hustrun och modern den myndighet, han tillerkänt den
ensamma qvinnan, är ock otvifvelaktigt. På sin höjd hade han
väl också här tillagt att det kan finnas högre hänsyn i följd
af hvilka hon icke bör vilja begagna sin rätt — något, som
för öfrigt kan inträffa med alla menniskor.

Ehuru Geijer sätter äktenskapet och familjelifvet högre än
alla andra lifsformer, är han långt ifrån blind för värdet af andra.

* Det europeiska samliällets begynnelser, 1844, del. VII, sid. 449—50.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1883/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free