Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värnar en af Sveriges skönsta nejder,
landet med de malminsprängda bergen
mellan fjärdar, sund och insjövatten,
än af skog och gyllne tegar famnadt,
splittradt än af fors och elf, som drifva
hamrar, hvilkas slag mot glödgadt tackjern
höras milsvidt och 1 rymden sända
hela kärfvar utaf ljus och gnistor —
landet, som man, tjusad, Tjust har kallat.
Ytterst der i skärgårn, mellan uddar,
tätt med ek och fur bevuxna, ligger,
kastad ut på fjärdens djup, en skoglös,
flack och ödslig holme, med en stuga,
lätt behängd i vexlande festoner
än med not och än med soltorr småfisk.
Men, fast solen länge se’n är uppe,
ingen rök från stugans skorsten sqvallrar
om den rågmjölsvälling, som af ålder
skärbons dagvard varit. Öf ver hällen
»ungmor» varligt går med mjölkfylld stäfva;
farmor, sedan hon den lille ansat,
gnolar fromt en psalmvers, medan gubben
pyntar sig i hemväfd helgdagsjacka.
Stugan synes väl försedd i öfrigt:
upp mot taket pösa sängens bolstrar,
hvilka ejder, mås och vingsnabb tärna
fyllt med dun och spänstigt mjuka fjädrar;
koppar kransa hyllan utmed spiseln,
och i väfstol’n invid fönstret lyser
randad väf till helgdagskjol och tröja.
Ett allena fattas: eld på härden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
