Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
drömlikt blickar han, än in i glöden,
än på barnen, som vid brasan leka,
än at andra sidan der en moder,
lockar fram ur harpan ljufva toner,
medan vid dess fot en liten ljusalf
lyss med ögon, som af nöje stråla.
Fadern lyssnar, äfven han, och sakta
smyger sig ett drag af stilla svårmod
öfver drömmarns anlet.
Plötsligt ljuder
då en bister stämma, van att tränga
genom stormens dån: »Guds fred härinne,
nådig herre!» och med ödmjuk bugning
(ödmjukheten togs i akt den tiden
som en gärd af vördnad, ej åt ädelt
namn blott, men åt ädelt odladt sinne) —
skälögubben, der vid dörrn han stannat,
vrider sliten lufva mellan händren
medan tryggt han ställer fram sitt ärende,
att af »nådig herr baronens» skog han
måtte köpa få sitt vinterbränsle.
»Köpa? . .. hugga skogen? .. . bränna, sköfia!»
och med eld i blicken, fart i gången,
gör baronen några slag kring golfvet,
stannar så helt tvärt midt framför gubben:
»Nej, min käre fader Jan, omöjligt!»
Der de stodo, gent emot hvarandra,
folkets man och adelsherrn — armstyrkan
gent mot tankekraften — slitets stämpel
gent mot börds och bildnings ärfda prägel.
Fint och ädelt formad ses den ene:
drag, gestalt, allt synes liksom mejsladt
Tidskr. för hemmet. 25:te årg. 6:te hiift. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
