Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fil
med samma, tungt betonade rim hela dikten igenom. Icke
heller så, att han — annat än högst undantagsvis — gör sig
saker till ett rim med oegeutlig betoning: pà några ställen
genom starkt uttalande af slutändeisen (bestämda artikelns) i
ord sådana som skymningen, blomningen; något som låter
ledsamt, der det förekommer, men som snart är glömdt. Om
intetsägande rytmer och fula rim ofta återkomme, vore det
ju nästan det samma som att utplåna intrycket af hela dikten.
Och Albert Gellerstedts vers är tvärtom i regeln både konst
närligt väld och konstnärligt ansad. Det är icke egentligen
fel. här är fråga om, utan egendomligheter. Han låter t. ex.
«’ D ’ o O
oftast sina rim liksopi smyga bort obeaktade; han fördjupar
icke sin rytm ända derhän, att han på musikalisk väg
förvånar och beherskar vår inbillningskraft. Han eftersträfvar
ingenting sådant. Han litar på den outtömliga naturen. Han
vet, att det skall finnas något mer att gifva nästa gång —
och alltid något för hvarje gång. När läsaren, så att säga,
redan genom första uppslaget hunnit få se, tänka och känna
det samma som diktaren, så lemnas ban i ro att sjelf sedan
tillgodogöra sig, hvad han fått. Och detta befinnes vara —
om man i minnet vill sammanföra alla de olika dikterna —
en skatt af stor iunehållsrikedom, ej mindre det från
vttei-verlden hemtade än äfven det från den inre. Skalden har
sugit sin honung mångenstädes. Der är snart ingen Trå i det
svenska landskapet eller inom själsstämningarnas rike, som
icke hans iakttagelses llitiga bi besökt. En ordnare sådan
som t. ex. Lessing hade sannolikt ställt upp hela Gellerstedts
samling på någon särskildt hedrad plats bland, hvad han
kallade »Sinngedichte». Lärdomarne för lifvet, som denn.i
lycklige iakttagare hittar färdiga kring sig i alla tiug, äro
lika många som de kort affattade dikterna, hvilka, i
förbigående sagdt, böra (en för hvarje gång eller några få i följd)
läsas högt, om man skall rätt uppskatta deras formella för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
