Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fil
tillhörande en ung officer bland hennes ungdomsvänner, —
fast ingen visste att det var efter hans bäst, hon uppkallat sin
hund, — icke en gång han sjelf.
Den unge officern och hans häst, på hvilken han satt så
rak, så vacker, så ungdomligt stolt, voro nu icke annat än
minnen för henne. De hade blifvit skilda åt. Ar förgingo,
och hon hörde aldrig någonting ifrån honom. Hon hade af
tidningarne sett, att han gift sig och blifvit utnämnd till kapten,
— men mera visste hon ej om honom, och troligen visste hau
lika litet om henne.
Ilon var nu en trettioårig qvinna, en stark, välväxt qvinna,
liflig och varmblodig och full af obrukad lifskraft. Den något
stora, skarpt tecknade munnen talade om lugn energi och
från näsvinklarne till mungiporna gick ett drag, som måhända
hade något af missräkning och bitterhet uti sig, men ögats
djupa, strålande glans gjorde intryck af, att, hur upptagen hon
än varit af tråkiga och hvardagliga sysselsättningar, kunde
hon aldrig helt och hållet fängslas af dem, att det alltid inom
henne fans några ljusa eller svärmande tankar, som skimrade
igenom all den prosa, hvaraf hon var omgifven.
Hon hade icke haft något lyckligt lif. Vid ett par och
tjugu års ålder gifte hon sig med sin nuvarande man, icke
emedan hon tyckte om honom utan emedan lian tyckte om
henne. Hau var en hederlig och beskedlig karl, men ban
hörde till detta slags menniskor, hvilkas öde det är att bereda
sig och sina närmaste den möjligast största förtret. Icke
olycka, utan förtret, retsam, tröttande, nervpinande förtret.
Han misslyckades i allt hvad ban företog sig, och han fann
en bitter förnöjelse i att ända till leda tala om sin eviga otur.
Dessutom var han hjertinnerligt tråkig, hade alltid tandvärk
eller örsprång, luktade kamfert och gick med bomullssuddiir
i öronen och kunde icke tåla drag, så att hans hustru, om
hon ville njuta af hans sällskap, äfven på den hetaste
sommardag måste sitta med dörrar och fönster tillbommade. Da
han gifte sig, tjenstgjorde han i ett embetsverk och hade
dessutom en icke obetydlig förmögenhet. Kort derpå tog
han emellertid afsked ur tjensten och köpte sig en egendom.
Om han nu följt sin hustrus råd, skulle han tagit i sin tjenst
en sakkunnig person, som hjelpt honom att sköta egendomen.
Men det ville han icke. Liksom i allmänhet personer, hvilka
ej ha framgång i lifvet, var han envis, misstänksam och trotsig.
Han ville således sköta sin egendom sjelf, men som han ej
förstod landtbruk stort mera än han förstod kinesiska, så
hemsöktes han efter några års förlopp af den oturen att sitta
som en ruinerad man på en skuldsatt och förstörd egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
