Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
fram häftigt, allt ifrigare och ifrigare, liksom tändande
hvarandra. Naturens skönhet, natten, tystnaden, hennes eget tal
hade berusat och uppeldat henne. Var det verkligen den
fula, bleka guvernanten, som eftermiddagen smög sig igenom
galleriet, skygg och tafatt?
Jag kände mig nästan litet skrämd för henne och drog
O O o
mig ovilkorligen tillbaka. — — — — — — —
Det blef en stunds tystnad. Hon suckade Hera gånger
djupt och darrande och for med handen öfver pannan, liksom
för att lugna sig. Derefter vände hon sig hastigt bort. Den
o o o o
vanliga tafattheten kom ånyo öfver henue; det var som om
ett skimmer omkring henne plötsligt slocknat. Hon mumlade
någonting, som jag ej hörde, stängde fönstret och fingrade
nervöst på fönsterhakarne.
»Ni tycker väl, att jag talar som om jag vore galen —
hviskade hon och kastade en skygg blick på mig — men jag
vet ej hvad sotn kom åt mig. Jag tror att mitt bröst skulle
sprängts sönder, ifall jag ej fått tala. Förlåt mig och glöm
alla dumheter jag sagt, det ber jag er innerligt» . . .
Jag svarade henne så vänligt och deltagande jag kunde,
försäkrade att hon väckt mitt lifligaste intresse, och bad
henne att berätta mig något mera om sig sjelf och sitt
förflutna lif. Men det var omöjligt; hon stelnade mer och mer till.
hon blef återigen den skygga, slutna varelse, jag sett i
middags. Hon talade visserligen litet om sitt föregående lif,
men det skedde trögt och tvunget, inspirationen var borta,
det var som om hon blygts för mig. — — — — —
Vi gingo nu till hvila. Följande morgon var guvernanten
försvunnen från vårt samfälda rum och sågs icke heller vid
frukosten. Jag erfor, utan att veta hvarför, ett visst obehag
vid tanken att återse henne och fick också först från vagnen
se en skymt af henne i ett af fönstren, der hon blek och
förgråten, vinkade med handen till farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
