Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
ha mycket bekymmer. Han pratade en hel mängd
svensk-engelsk rotvälska, fattade begge hennes händer och tryckte
dem eldigt. Tydligen förblandade lian för ögonblicket
alldeles sina egna och vär Herres intressen. Men den vackra
flickan lät icke beveka sig, hon drog undan sina händer och
skakade blott nekande på hufvudet. Då han hade gått,
frågade jag henne hvad han ville? »Jo, jag har lemnat
Frälsningsarmén ® och nu vill ban ha mig tillhaka», svarade hon,
»men jag vill ej, de voro så tokiga der.»
Emellertid tyckte jag, att vi nu hade fått nog af
skådespelet, åkaren till höger om mig började blifva litet besvärlig
med sin starka parfym, och jag ämnade just till min vän
framställa en förfrågan, huruvida vi ej skulle aflägsna oss,
då i det samma musiken tystnade och en ny talarinna trädde
fram. Hon fängslade genast min uppmärksamhet; jag satt
orörlig qvar och betraktade henne nyfiket och forskande.
Detta ansigte var mig bekant, jag hade sett det någon gång
förr, men när och hvar? Mitt minne famlade omkring
öfverallt; jag visste sannerligen icke hvar jag skulle söka henne,
det var det lilla mest vulgära ansigte, som jag kunde ha sett
hvar som helst, i en butik, på ett, schweizeri eller något
dylikt ställe.
Hon hade en liten och mager figur; den röda halsduken
kring halsen missklädde ohyggligt henne bleka ansigte, och
rampskenet kom kindknotorna att framstå skarpa och beniga.
Hon stod en stund med ögonen nedslagna och händerna
sammanknäpta liksom i tyst bön. Så lyfte hon upp blicken
och började tala, först sakta och entonigt, sä allt högre och
innerligare, ända tills rösten så småningom höjdes till en
förunderlig skälfvande styrka, ögonen började låga, gestalten
växte och läpparne logo ett besynnerligt fanatiskt, stelnadt
leende. För hvarje ögonblick var det som om hennes
inspiration slagit ut i en ny låga, hufvudet sjönk sakta bakåt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
