Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
striden liflig och motståndet hårdt. Till och med spelmännen
lemnade sina fioler för att vara med. Egendomligt nog sågos
just yrkesbröder helst kämpa mot hvarandra, skräddare mot
skräddare, o. s. v. Pojkarne höjde brudgummen på sina
axlar och syntes sinnade att sälja honom så dyrt som möjligt —
när plötsligt han sjelf afgjorde saken genom att taga ett djerft
hopp från deras till sin starke svärfaders skuldror, under
karlarnes stoj samt qvinnornas bifallsrop och skratt.
Då störtade hastigt ut från kammaren den nu omklädda
bruden, flög som en blixt genom trängseln och tog sin
brudgum ifrån dem, under det hon sjelf väckte allmän beundran
i sin nya skepnad, ej minst hos brudgummen. Sedan de dansat
tillsaminans, slöto flickorna åter ring kring bruden, ty nu skulle
■kronan dansas af». Brudsätan knöt en halsduk för brudens
ögon, satte kronan löst ofvanpå bindmössan och sällade sig
sedan till den öfriga ungmökretsen; nu skulle det spörjas
hvilken, som skulle bli brud härnäst! Men med ett utrop af:
»klädet fäller af henne!» sprang den klipska Vika-mor in i
ringen, men lossade istället på halsduken, så att bruden skulle
kunna se litet. Artigheten fordrade nämligen, att den
förnämsta brudsätan först skulle »få kronan». Så skedde äfven.
Men som hvar och en visste, att ödet denna’gång ej fick hafva
sitt ord med i lagèt, var det egentligen andra gången, som
ansågs betydelsefull. Nu blef polskan lifligare, — en och
annan kröp smidigt undan brudens utsträckta hand, hvilket
äfven hörde till goda tonen, men Annika Qvarnhjul förstod
sig ej på detta, utan blef fästtagen. Ett allmänt skratt
uppstod i hela stugan. Alla visste, att Annika var den
enfaldigaste och fattigaste samt i hvardagslag den fulaste af alla
flickorna. »Hvem vill ha dej?\» skreko några sträfva röster,
och den stackars Annika, nyss både glad och förlägen, fick
tårar i ögonen. — »Det vill jag!» hviskade då en röst bakom
henne, och den unge brudriddaren Erker var nog modig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
