Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•346
honom framtrolla en brokig omgifning af jättar, prinsessor och
kämpar och föra honom från den ena underbara tilldragelsen,
från den ena äfventyrliga bragden till den andra?
Ja, visst tycker ban om sagor! De äkta sagorna tala hans
eget språk, stå på hans egen ståndpunkt och deri ligger
hemligheten af deras makt. De uppehålla sig ej med reflexioner
och tillämpningar, handlingen utvecklar sig raskt, den hurtige
vallgossen vinner prinsessan, den snälla Askungen blir
drottning — barnet lefver med. och dess rättskänsla finner sig
till-fredsstäld af upplösningen. Sådana äro Sven Grundtvigs
ypperliga danska folksagor, hvilka, öfversatta af G. af Geijerstam och
förordade ajf den svenske sagoförtäljaren G. Djurklou, nyss
utkommit. Äfven Barnens sagoslott, samlad från olika länder,
kan räknas till den bättre sagolitteraturen, och är likasom
Grundtvigs sagor försedd med roliga illustrationer. Men anslår
den gamla sagan en docerande ton eller uppträder hon
omskapad till en poetisk allegori i stället för att verka med sin
ursprungliga, friska poesi, då har hon förlorat sitt fotfäste i
barnets egen verld, och då är hennes trollmakt bruten.
Det finnes dock ett annat slag af skildringar, som täflar
med sagorna om barnens gunst, och om dem gäller samma
anmärkning; det är skildringarne ur deras eget lif. Ju mera
omedelbart detta gripits, ju bättre de känna igen sig sjelfva,
sin egen omgifning, sina vanor, frestelser och nöjen hos de
nya lekkamraterna i boken, desto mer lifvas intresset, och då
kan äfven detta slags umgänge med jemnåriga blifva
uppfostrande. Olyckligtvis äro, som förf. till »Barnhistorier» säger
i ett företal, »vi äldre så lätt benägna att vilja in tvinga
barnatanken i vår tankegång och blifva derigenom ofta orättvisa i
vårt bedömande af deras handlingar och tröttande i vår
undervisning». Otaliga barnböcker, i synnerhet en mängd franska,
lemna påtagliga bevis för denna sats; å andra sidan visa många
t, ex. bland de engelska, att författaren lefvat sig in i barnens
egen uppfattning.
Men, som väl är, våra småttingar behöfva ej i en för dem
främmande omgifning uppsöka sådant umgänge som nyss
omtalats. Topelius, Gds, I. O. v. Hofsten m. fl. hafva gifvit dem
lekkamrater, som de rigtigt känna igen, den sistnämnda förf.
kanske med mera
»barnhistorier».
Här är ingenting främmande. Från lille dugtige Harry
till odygdiga lillan, som så märkvärdigt lätt afväpnade sin
stränge morfar, är hela raden af barnfigurer uppfattad med cn
blick, på samma gång sympatisk och klar och tecknad så, att
man ser dem lifslefvande. Hvilket barn, som mins förra julen,
kan undgå att känna sig träftadt af den lustiga beskrifningen
framgång än någonsin i sina nyss utkomna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
