Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Svenska qvinnors verksamhet inom olika grenar af läkekonsten. (Forts, från 5:te häft. 26:te årg.) 2. Förlossningskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
få utöfva äfven den instrumentala förlossningskonsten, och
hvars handbok gaf henne en förträfflig ledning. Vi hafva
O O Cl
vidare visat huru på 1860-talet, i striden mellan Prof’. Jljort,
hvilken ville höja och vidga barnmorskans verksamhet, och
Professor F. A. Cederschiöld (den yngre), hvilken tvärtom
ville inskränka densamma, den senare segrade och huru hans
seger bekräftades genom utgifvandet al" hans lärobok 1H7«-i
O C? o
(ej såsom af misstag i det föregående uppgifvits 1863),
hvilken lärobok, tillika med de alltsedan 1777 bibehållna vtterst
låga inträdesfordringarne, hämmat all vidare utveckling af
cl c^ o
barnmorskekallet och bidragit att sänka dess anseende. ’)
Vi skola nu i korthet redogöra för den i Danmark
började striden emot bela barnmorske-intitutionen, angifva den
svenske läkaren Dr. Wretlinds ställning till den samma,
vidare meddela några inlägg i saken, som kommit oss tillhanda
från erfarna sa väl mödrar som barnmorskor, samt. slutligen
med stöd häraf uttala vår egen uppfattning af hvad som hos
oss är grundfelet i institutionen, och söka utvägar att hafva
detsamma.
Det var Dr. Leopold Meyer i Kjöbenhavn, som i n:o 7
af Hopitalstidende för 1884 började anfallet mot
barnmorskeinstitutionen.
Han förklarade att barnförlossningskonsten vore en alltför
vigtig del af läkekonsten för att utan fara kunna bedrifvas
af blott svagt yrkesbildade och i allmänbildning lågt stående
barnmorskor, hvilkas okunni ghet om användningen af antiseptiska
medel han tillskrifver det i Kjöbenhavn »enorma» antalet
lättare barnsängsfebrar. Men icke blott vid abnormfall utan
äfven vid fullt normala förlossningar vilT ban, att mer och mor
barnmorskan lemnar plats för läkaren och inskränker sig till
att blott såsom hans biträde och under hans tillsyn värda
patienten sedan förlossningen skett. Han uppvisar att sa
äfven sker i andra länder, att frågan står på dagordningen i
Tyskland och är till stor del redan genomförd i Paris, London
’) Under Prof. Hjorts tid hade med Göteborgs läroanstalt för
barnmorskor förenats undersökning af hafvande, besigtning af fosterbarn,
poliklinik för sjuka barn. för underllfssjuka ra. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
