Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. ** En moders uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
som man just skulle uppfostra hos barnet. Det skall just lara
att inse förnuftigheten i det stora genom att från början ha
begripit det förnuftiga sammanhanget i det lilla. Endast i
sådana fall, der det ej förmår fatta detta sammanhang, må det
rätta sig efter föräldrarnes vilja. Men är nu denna vilja i
dagen oeli i morgon en annan — och i sådant har barnet en
synnerligt fin förnimmelse — så förvirras dess uppfattning, och
dess vilja reser sig emot detta bud, hvars befogenhet det icke
kan erkänna.
Vid sådana tillfällen gör en moder bättre i att svara
barnet: »Ja, nog kan du få hvad du vill. men jag har svårt att
nu släppa hvad jag har för händer. Vill dil ej derför låta det
vara så länge?»
Barnet lär häraf att uppgifva sin egen önskan af kärlek
till modern, och känner samtidigt sitt medvetande som
menniska växa.
Förf’:n anser det vara ett misstag, att man undviker att,
tala med barnet som med ett förnuftigt väsen. Det bor i
barnet en bel liten menniska med alla sina kraf och anlag, och
denna lilla menniska växer ett godt stycke, hvar gång hon
linner sig erkänd.
Ännu mera nedbrytande för barnets andeliga tillväxt äro
enligt författaren de vilkorliga straffen. Här är om möjligt
känslan af sammanhanget mellan orsak och verkan ännu
vigtigare. Förf:n utvecklar denna sats på ett öfvertygande sätt
och i närmaste öfverensstämmelse med Herbert Spencer. Hon
framhåller faran af att lägga den falska tron på föräldrarnes
ofelbarhet till grund för uppfostran — en grund, hvilken snart
kommer att vackla. Man måste våga att behandla barn såsom
o
en menniska inför en annan menniska, man måste leda det
till att se sanningen i alla förhållanden och böja sig inför henne.
Förf:n framhåller skillnaden mellan ett förstående, som,
gradvis utveckladt, icke dömer utan endast begriper, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
