Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Thérèse Kamph. Minnesteckning af en f. d. elev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
visning fick hon i hemmet af’ en skicklig och samvetsgrann
lärarinna, som på det begåfvade, lifliga barnets utveckling
öfvade ett varaktigt inflytande. Själf ett föredöme af mildhet,
och ödmjuk gudsfruktan närde hon i det unga sinnet en enkel,
frimodig barnatro. Så berättas från denna tid, hur det då
omkring nioåriga barnet, när en dag kängorna gått sönder, och
skomakaren lät vänta på sig, om aftonen bad: »Gode Gud
laga mina kängor till i morgon bittida», och hur hon om
morgonen blef alldeles otröstlig öfver att ej hafva »bedit rätt»,
eftersom Gud ej kunnat höra henne. Den gamla lärarinnan,
som dog i Therese’s hem, var mot slutet blind, Therese var
då den, som vägledde och hjälpte henne, hvarigenom
förhållandet dem emellan blef ännu innerligare; till och med i senare
år talade hon med kärlek om sin första lärarinna och hennes
inflytande.
Efter dennas död blef Therese elev i den Weinbergska
flickpensionen i Karlstad, dit familjen flere år förut flyttat.
Hennes vakna intresse, hennes stora begåfning fäste vid henne
lärares och uppfostrares förhoppningar och gjorde henne till
en af skolans bästa elever, ända till dess hon vid femton års
ålder lemnade den. Det grunddrag af allvar, som städse hos
henne dolt sig under den barnsliga ysterheten, framträdde allt
bestämdare vid denna tid, under beredeisen till hennes första
nattvardsgång. Det glada, lekande barnet utvecklade sig då
till en ganska strängt allvarlig ung kvinna, som trots sitt
ovanligt lifliga lynne, trots kvickhet, behag och fägring
tycktes skygg för ungdomens vanliga nöjen och blott af
lydnad, halft motvilligt underkastade sig sällskapslifvets kraf.
Efter sin konfirmation reste hon på hösten 1852 till
Hamburg-för att blifva helpensionär i fru Marsens berömda läroanstalt.
Här studerade hon flitigt och med stor framgång under två
år, modigt bekämpande den hemlängtan, hon icke helt kunde
betvinga, tillvinnande sig aktning och tillgifvenhet af alla,
O 7 ~ o O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
