Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Handarbetets Vänners Små konst- och slöjdnotiser - Om prydnadskärl och deras anbringande i den moderna bostaden, efter Arthur Pabst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
bildande konsten, vid den tiden ansågs en silfverpokal eller
ett venetianskt glas vara i värde likstälda med en färgrik tafla
eller en marmorbyst; och som man på den tiden icke var
nog smaklös att fullproppa alla väggar med taflor och alla
rum med möbler, nöjde man sig med att här ocli der
uppställa ett och annat af den >.lilla konstens» föremål såsom
till-läggsprydnad.
Såsom den bästa ledtråd för att lära rätt använda dylika
prydnadsföremål, hänvisar författaren till taflor, hvilka
framställa interiörer från 1500-talet. Sällan, fortsätter ban, finner
man der en kruka stå tom; vanligen finner man en blomma
eller en bukett nedstucken deri, eller ock är det verkliga
husgeråd, hvilka då icke tjente till blott prydnad men voro för
dagligt bruk uppstälda inom beqvämt räckhåll. I allmänhet
måste man lägga på minnet att hvarken renässancen och
ännu mindre gotiken begagnade ett sådant öfvermätt af
egentliga prydnadsföremål som vår tid. Alla de dyrbara
silfver-pokalerna, kannorna och kärlen, de venetianska glasen,
majo-likafaten och serviserna, allt detta — våra offentliga
samlingars stolthet, och föremål för våra konstälskares lidelsefulla
åtrå — var verkligen i bruk, om också icke dagligen; de
smyckade kredensbord och skänkar, men vid festliga tillfällen
flyttades de till matbordet och brukades vid måltiderna.
Författaren förnekar icke, att dertill kom äfven i de
gamles hem en mängd prydnadskärl, afsedda att smycka
kredens-bordet och matsalen i allmänhet. De stora majolikafaten,
emalj-tallrikarna, limogefaten och de i högt arbete drifna silfverfaten
kunna icke hafva tjenat några praktiska ändamål- Men deras
bestämmelse för festmåltiden och matsalen uttrycker sig tydligt
nog i deras former. Författaren betonar, att man i gamla tider
hade den riktiga känslan af att talrikar, fat och dylikt husgeråd
böra under alla förhållanden hänföras till det rum, dit deras
ursprungliga ändamål är förlagdt, d. v. s. till matsalen. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
