Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Litteratur - Skönlitteratur - »Pengar», af Ernst Ahlgren, anm. af Esselde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-245
hemslitteraturen» ansluter den sig endast genom sjelfva
upplösningen. Denna är kanske också i Pengar det minst
lyckade. Diktaren behöfver ju ej uttömma sitt ämne till
dräggen, och till dräggen af den nutida äktenskapsromanen
hör verkligen hustruns »förlöpande» af hus och hem. Så som
dikten hittills behandlat ämnet är denna utgång snart sagdt
oundviklig, men man iskänker ju ej gerna dräggen med
drycken. Här kunde t. ex. läsaren fått lemna Selma i
valet och qvalet mellan de af mannen skarpt och rått
framhållna motsatserna af, å ena sidan ett fortsatt lif i maklighet
och öfverflöd med honom, å andra sidan den fattiga,
från hemmet förrymda, och af allmänna opinionen
brännmärkta hustruns hopplösa kamp för tillvaron. Det hade
troligen varit att föredraga ur estetisk synpunk och författaren
hade då äfven undgått faran af att låta Selma vända sig till
Richard oin biträde då hon beslutat att dana sig en ny
framtid. Ytliga läsare, och de äro flertalet, skola helt visst af
denna begäran draga slutsatser alldeles ovärdiga författarens
syfte och Selmas afsigter.
Slutligen ännu en anmärkning: I det ytterst vågade men
dock präktigt genomförda uppträdet mellan Selma och kusinen
i studierummet, låter författaren den senare uttala ord, hvilka
måste innebära ett nedsättande af äktenskapet till ett
förhållande af blott andra rangen i estetiskt afseende. »Jag är
O o
nästan glad att du icke blef min hustru. Detta år mer. Du
skall ha heder af mig.» Intrycket häraf skärpes när man
sammanlägger de anförda orden med Selmas föregående
yttrande om huru ett äktenskap mellan henne och Richard icke
skulle blifvit lyckligt emedan han hade en natur, som kräfde
motstånd hos den han skulle älska; men då hon som hans
hustru skulle nögdats böja sig, hade hennes makt att
lyckliggöra varit bruten. Låt vara, att detta icke är Ernst
Ahl-grens egen åsigt utan blotta uttryck af en bitter erfarenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
