- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugosjunde och sista årgången. 1885 /
248

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Litteratur - Skönlitteratur - »Ur tvenne verldar», af Emilie Lundberg, anm. af E. F.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-248

hederlig man, som för henne fattar en djup böjelse, Då
Ellens röst blifvit förstörd, så att hon ej har någon framtid
på den bana hon valt, och då hon är förälskad i det pikanta,
gifter hon sig med sjökaptenen. Att hon i längden ej kan
trifvas ute i skärgården, är naturligt. Hon lemnar också efter
ett år sin man med tillhjelp af en hans vän, och för att blifva
försörjd gifter hon sig sedan med denne.

Teckningen af Ellen Roséns karaktär är förträfflig, de
lifliga skildringarna från teaterverlden ha sitt pikanta behag;
vi tvifla dock något på att alt inom densamma är lika ytligt
och lättsinnigt, som det här framställes. Det tål nog
prutning liksom hedern i den verld, som sjökaptenen representerar.
De stora slutscenerna, då Ellen skall skiljas ifrån sin man,
har deremot förf. ej mäktat att skildra. Hon är här platt
och trivial. Huru ytlig Ellen än må hafva varit, något mera
känslodjup skulle man dock hafva väntat.

Men förf’, är kvick; hon har ett helt koger af sarkastiska
pilar, som hon skjuter af till höger och venster. Värst
drabbas dock de stackars fruntimren, och förf. tyckes rigtigt
kokettera i att så mycket som möjligt blotta deras svagheter
eller rent af påbörda könet, hvad som dock endast passar
fölen ringa del af detsamma. I detta fall påminner hon stundom
om Ouida. Qvickheten är dock i vår Nord en sällsynt gåfva,
och, om man vid afslutandet af E. Lundbergs bok ej anser
att man fått till lifs något gediget arbete, måste man dock
erkänna, att man läst ett rätt roligt arbete, och det kan
understundom förefalla, som om Voltaire inte hade så orätt
i sitt påstående, att alla genrer äro bra utom de tråkiga.

E. E

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1885/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free