Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Helen Jackson, skald och regeringsombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-278
oemotståndlig kraft drog hennes hog till sig. Hon sökte icke
denna nya uppgift, den trängde sig på henne nästan mot hennes vilja.
Hon skref härom till en vän:
Det värsta jag kunnat tänka mig liar varit »en qvinna på
käpphäst»; och likväl har jag nu blifvit en sådan! Jag kan icke hjelpa
det. Jag känner mig till mods, som jag föreställer mig, att man var
under kampen mot slafveriet. Jag kan ej tänka på något annat, natt
och dag, än var barbariska politik mot indianerna. T vissa fall äro
dessa sämre stälda än slafvarna förr. De hade dock i allmänhet god
föda och tak öfver hufvudet samt voro ej stort mera godtyckligt
behandlade än indianerna af en statens agent, hvilken har styrelsens
formliga bref på rättigheten att kommendera sitt manskap att ge eld
på en indian, när helst ban finner det af nöden.
Det var efter flyttningen till Colorado, som Helen under
resor och iakttagelser först började tänka öfver detta
missförhållande. Då hon senare i Boston hörde de båda
indianhöf-dingarne »Standing Bear» och »Bright Eyes» framställa den
orättfärdiga behandling Concas-indianerna ledo, och kort
derefter sammanträffade med dem i en väns hus i New-York,
kastade hon sig med lif och själ in i denna fråga.
Literaturen för literaturens skull var henne icke mera nog; men
hon höll dock alltid sin författaretalent redo och i fulländadt
skick att tjena henne som vapen i kampen för hvad som nu
syntes henne vara en brinnande rättsfråga. Den behandling
indianerna rönt i det fria Amerika syntes henne en skamfläck för
hela nationen, hvilken ej snart nog kunde aftvås. Första
steget härtill tog hon genom sammanskrifvandet af en bok,
ett slags storartad anklagelseskrift, som hon kallade »Century
of dishonon, ett arbete, hvilket hon utförde med den största
omsorg efter grundliga förstudier af både fakta och lagar,
samt en vidtomfattande brefvexling med framstående statsmän.
Arbetet ansträngde öfver höfvan hennes krafter så att hon
måste låta korrekturet läsas af andra och söka under en tur
till Norge återvinna spänstighet och arbetsförmåga. Vid
hemkomsten möttes hon af ett uppdrag från Förenta Staternas re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
