Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Qvinnorna i Portugal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-287
Förändringen har dock ej fått den bästa riktning. Flickorna
lära spela piano, sjunga och tala två, tre främmande språk,
men allt på ett mekaniskt sätt. Lärjungarnes olikhet i anlag
beaktas icke, deras förstånd lemnas outveckladt, deras praktiska
sinne föraktas. Följden är, att de efter bröllopet lägga bort
allt arbete och snart förgäta hvad de lärt.
I trots af allt hafva dock i enstaka fall märkliga
framsteg egt rum. Det ser ut, som skulle allmänna opinionen vara
på väg att omstämmas till förmån för qvinnorna.
Primärundervisningen är obligatorisk för liickor så väl som gossar, mellan
fem och sex år. Goda qvinliga lärare äro ännu mycket
sällsynta och skolhusen i allmänhet usla. Portugal har två nor-
J o
malskolor för bildande af lärarinnor. År 1880 räknade man
320 primärskolor för flickor, Madeira och Azorerna
inberäk-nade. Af de 820 qvinliga lärarne voro blott 43 examinerade.
År 1872 funnos i Portugal 2,374,870 qvinnor, af hvilka blott
254,369 kunde läsa och skrifva, medan 2,120,501 hvarken kunde
läsa eller skrifva.
Det linnes i landet icke en enda elementarskola för flickor.
Parlamentet af 1883 upptog frågan med ledning af hvad som
nyligen skett i Frankrike. En deputerad motsatte sig reformen
och erinrade hurusom Jules Simon vid en séance af
undervisningsrådet i Paris yttrat: »Yi sitta här några få gamla män
och känna oss mycket lyckliga, mina herrar, att icke kunna
bli makar till de unga damer 1 hafven för afsigt att uppfostra.»
Undervisningsministern svarade: »Det är sant, så talade M.
Jules Simon, men vet ni hvarför? Jo, han går i barndom.
Han kunde eljest icke haft något emot att gifta sig med en
väluppfostrad flicka, förutsatt att hon tillika vore vacker och
sedig.» Anekdoten bestyrker det kända förhållandet, att
ministern ifrar för en förbättrad uppfostran för qvinnan, men
folket är likgiltigt derför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
