Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gudomligå och menskliga, som fått sitt högsta uttryck i
den Hegelska panteismen. Men äfven detta gudomens
upptagande i det menskliga kunde ej tillfredsställa den kristna
tankaren, och vi se omsider den namnkunnige
Schleier-macher (*J~ 4834) åter ställa sig på kristendomens grund i
i det han antog en personlig gud utom verlden och uti den
religiösa erfarenheten sökte den sjelfständiga grunden för den
frigjorda kristliga dogmatiken, som han ånyo upphöjde till
rangen åf en sjelfständig vetenskap. Den flyktigaste
bekantskap med hans dogmatiska system är emedlertid tillräcklig att
visa, att detta^system ej i längden kunde vara
tillfredsställande. Hans förfarande var én ackommodation af den
kristliga spekulationen till den filosofiska, ett ”sauve qui peut” för
de positiva lärosatserna, af hyilka han trodde sig om att
rädda blott ett ringa antal; resten fick känslan ersätta. Så
vågade han < aldrig att tydligt och bestämdt uttala Christi gudom,
hvarpå dock héla läran om återlösningen ytterst hvilar, och
följaktligen blifva många punkter i hans lärobyggnad
vacklande och otillfredställande.
Vi häfva nämt Sebleiermacher, emedan det* är honom som
Hr Ignell j såväl i sin föregående religiösa författarverksamhet
som i ofvannämda föreläsningar, närmast synes hafva tagit till
föresyn, dock,icke utan några afvikelser, hvilka tyckas oss
innebära ett framsteg utöfver. den tyska tänkarens
ursprungliga system. Vi hafva redan i början yttrat att vårt
betraktelsesätt är lekmannens. Vi kunna följaktligen icke efter en
kritiskt dogmatisk måttstock bedömma de religiösa fenomener
hvarpå vi önska leda våra läsares uppmärksamhet: lika litet
kunna vi se dem ur det rent kyrkliga intressets synpunkt.
Återstår för oss således blott att betrakta dem i deras
förhållande till den allmänna odlingen och i deras praktiskt sedligå
konseqvenser.
Vi sade att en tid fanns, då man icke erkände
kristendomen såsom föremål för ett vetande. Denna tid är nu förbi,
såsom vi hoppas för alltid. Det är ett djupt, om ej
öfver-allt medvetet behof hos våra bildade klasser att göra sig
förtroliga med det kristna vetandet, som väl närmast föranledt
Hr I:s föreläsningar. Det miguliga föredraget afbröts, s&soxq
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
