Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
psé. Derföre nmgås man hos oss endast eller förhämligast med
likar, och ingenstädes, utom måhända i Frankrike, äro de
särskilda klasserna så strängt afspärrade ifrån hvarandra. Vårt
språk, med dess qväfvande barbari i tilltalsformer, bevisar
detta tillräckligt. Snitten på kläder och benämningarne ”bättre
folk” och ”sämre folk”, och det lösa begreppet ”herrskapsklass”,
.som för ingen del är identisk med hvad vi. förstå under
medelklass, är en demarkationslinea, omkring hvilken vi utfäkta
en god del af de strider som på andra håll gälla verkliga
^politiska rättigheter. Se hvilka stora barn, för hvilka tillträdet
till den så kallade sällskapsverlden är ett vara eller icke vara!
Men inom denna helgedom, är väl der barnsligheten mindre?
Hvem yttrar der öfvertygelser eller röjer intressen för lifvets
och mensklighetens djupare frågor? Der glammar man på sin
höjd. litet ytligt om konst och poesi,.eller hvad som der bär
^detta namn. Det: tyckes som om sällskapsdrägten klämde
till–sammans ett menniskobröst, och blott passade för dem som
ställa sig på presenterbrickan, göra vackra attituder och vexla
smicker och beundran, såsom den enda kuranta bytesvaran.
Och detta skuggspel af förgåDgna tiders ridderlighet roar det
oss att uppföra, just under det att menskliga samhället brakar
i sina fognjngär. - Medan andra länder kämpa för sina högsta
intressen, synes man hos oss ej hafva annan glädje än att
.”sätta sig . ned för att äta och dricka och stå upp för att leka.”
O nej, detta umgänge roar ingen mera, men formen är en
gudom, vanan en makt, fördomen en helig lag. Nej, det roar
ingen att spela docka, i hvars bröst ett menskligt hjerta klappar.
Det roar ej engång qvinnan, fast hon är maskeradens grannaste
docka, just som i hedendomen den brokigaste ögonfägnaden
för mannens lust. Eller har du aldrig sett en ädel qvinnas
kinder glöda af barm och vedervilja vid det fada smicker, den
artiga lumpenhet , hvarmed hennes beundrare för stunden i sin
egoism tror sig ha rätt att trampa hennes menniskovärde under
,sina fötter ? Eller hvilken sann jvinna sätter narrdrottningbns
lumpna ära framför äran att vara hel menniska och
medbor-garinna? Men hon kan ej trotsa modet, som för öfrigt har
den förtjensten att hugsvala en bornerad egenkärlek. Denna
J>ehandling af qviunan, enligt hvilken hon är sol och måne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
