Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alet. v. Humboldt, och alla samtidens stora vetenskapliga
täa-kare, hafva verkat omutligt på vår tid, och skola verka ännu
mer på den kommande, liksom förra seklets tänkare, och
Rousseau kanske mest af alla, ännu i dag just äro de som
beherr-ska den populära bildningen. Ju äldre verlden blir, ju
snabbare sker omsättningen mellan det vetenskapliga och det
po-polära vetandet. Att vi i vårt Sverige bibehålla många
föreställningar i den populära bildningen, som den högre forskningen
redan vederlagt, skulle vara särdeles lätt att bevisa, och icke
minst med afseende på vår egen historia. All fördom är ett
sådant ai;f efter en antiquerad vetenskaplig sats, ifrån teorien
om solens rörelse kring jorden, ända ned till den från förra
seklets spekulation ärfda föreställningen, att allt hvad det
formella förståndet ej sti*axt kan analytiskt förklara är ett
nonsens. På sådana fördomar är vår allmänna bildning temligen
rik, och vi skulle skatta oss lyckliga om vi genom vårt
företag i någon mån kunde bidraga till deras besegrande.
Men det är ej blott i de gamla vetenskaperna som
men-niskoanden bryter sig nya banor; den skapar med hvarje steg
ett nytt vetande, som åter ur sig skall utveckla nya
vetenskaper. Vår allmänna bildning har redan fått en aning, att
de gamla språkens kännedom ej är hela inbegreppet af mensklig
vishet, att bortom dem ligger en ännu äldre och
märkvärdigare odling, och att dessutom naturens riken innehålla lika
höga, lärorika och lika berättigade ämnen för forskning, och lika
Verksamma medel till andlig utveckling. Men i ordet
naturvetenskap gömmer1 sig en rikedom af vetande, som mängden
ännu är långt ifrån att ana. Columbus kunde säga: el mufttfo
es poco, verlden är liten: det är den nyare vetenskapens ära
att kunna säga: verlden är stor, och tillägga att dess Skapare
är större. Aldrig anade rymder skymta i fjerran för den
spanande blicken; naturens och mensklighetens häfder upplåta sig
på en gång oeh i en öfverraskande fullhet för den
mensk-liga vettgirigheten. Det kunde väl tyckas, att upptäckten af
Mastodontens käkben eller af Azteks grafkullar har litet att
göra med den närvarande civilisationen. Det är likväl ej så,
utan det förflutna,drifver oss oupphörligt framåt, desto mera
ju faUständigare vi upptaga det i vårt eget medvetande. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
