Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M Sektvätetidets nödvändighet.
utträdande skola anstränga alla andliga och «edliga krafter för
att rättfärdiga sitt affall och genom lära och lefverne vittna
för sanningen af sin öfvertygélse»
- Sektväsendets nödvändighet har ofta blifvit diskuterad, och
den har, liksom så många andra af menniskans högsta
frågor, undandragit sig teorien för att lösa sig i det praktiska.
Rationalismen, sjelf det intolerantaste af alla partier, kan ej fatta
deras betydelse och yrkar på en abstrakt, snart sagdt
dogm-lös unitarisk bekännelse. Också har den, der den utbrutit
sig till särskilda församlingar, såväl inom katolicismen som
den protestantiska bekännelsen, icke lyckats att i dessa
församlingar införa något egentligt lif eller något djupare
religiöst intresse. Vi hafva mer än en gåhg i sådana
andakts-hus hört predikas en flack moral, den der förnämligast gått ut
på ett beprisande af den harmoniska jemvigt mellan sinnlighet
och ande som betecknade den grekiska kulturen. De flesta
sekter hafva derföre återvändt till den äldre praktiska
pietis-kten: vi säga med Geijer den praktiska, emedan det också
gifves en sentimental pietism, hvars hufvudsakliga sträfvande
går ut på att ”känna sig eländig och görä sig sjelf och andra lifvet
surt.” Vi kunna med Geijer tillägga att det är ’en usel
religion.” Men kristendomen är lika litet en abstrakt teori som
en ofruktbar känslosamhet: "utaf deras frukt skolen J känna
dem”, säger Frälsaren; och sinnelagets enda dugliga frof är
den praktiska, verksamhetens beskaffenhet. Derföre är också
det sedligt medborgerliga lifvet den enda måttstock vi hafva
för bedömmandet af de särskilda trospartiernas rätta halt.’
Man har i sednare tider äfven hos oss riktat någon
uppmärksamhet på Qväkarne, en sekt som är företrädesvis praktiskt
demokratisk, och hvars lefvande kristendomsanda man icke!
kan annat äo beundra. Och likväl är denna församling i
oupphörligt aftagande; det tyckes att behofvet af en starkare
bestämning af lärobegreppet drifver dem att ansluta sig till
andra kyrkliga samfund, i hvilka de dock städse medtaga
sin verksamhetsanda. Det är bekant, att äran af
missions-verket, af slafveriets afskaffande, af den hedniska verldens
civilisation, inomv protestantismen förnämligast tillkommer de
dissenterande församlingarne; det är lika väl békant, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
