Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
géaåkgen icke varit annat än en lärd parad. Huruvida, vid ed
blifvande ombildning af vår nationalrepresentation, någon
bestämd plats måste inrymmas åt en del af presterskapet, för
att kunna tillhandagå vid de kyrkliga lagfrågornas behandling;
få vi ej här undersöka. Att presten i allmänhet ej skall
sträfva efter en plats i representationen synes oss naturligt,
i den mån han känner ett friare utrymme öppnadt för en
verksamhet af mera andlig art. Blir han vald att företräda
landets allmänna intressen — och det blir utan tvifvel ofta
händelsen — skall han veta att fylla sin plats lika så väl som
hvarje annan god och upplyst medborgare, och om han der—
vid uppträder mindre såsom medlem af korporationen än af
samhället, se vi deri ingenting beklagansvärdt. Man har
befarat ’ att prostens stånd skulle förloft all aktning om hans
representativa sjelfskrifverihet upphörde. . Endast ett békla—
gansvärdt medvetande af egen andlig torftighet kunde ingifva
en dylik farhåga. Vill det svenska presterskapet verkligen
gälla såsom representant af den högsta odlingen — och vi
hafva vågat säga att denna blott kan frodas på kristlig grund
— af den renaste sedligheten, af den högtänktaste
medborgerligheten: — vill det allt detta, då behöfver det, ffar att
stå högt i folkets vördnad, kärlek och tillgifvenhet,
sannerligen icke äftas om en riksdagsmanna-fullmakt. Ja, äfven de
hatade biskopsembetena skulle återfå en ädlare, heligare och
välsignelse rika re betydelse, i den mån de upphörde att vara
chefskaper för ett politiskt parti. Och hvad sjeffva staten
angår, nog reder den sig ändå, utan att bhfva en hel
vetes-f ris ta t, såsom Hr Runsten apostoliskt uttrycker sig om just
den statsform h vil ken Sveriges konung föreslog svenska folket,
och som dess närvarande representanter nyligen förkastat.
Christi religion behöfver icke något skrå till sitt stöd; på dess
grund hvilar hvarje menskligt samhälle, som vill förtjena sam—
hällsnamnet, Vi våga tro, att då våra andliga dier ofrälse
ständer fattat ett ädelt och fosterländskt beslut, detta beslut varit
ingifvet af kristlig anda, änskönt ej dessa stånd bära
predi-koembetets insignier. Vi våga uttala den tillförsigt, att den
Gud som genom så mänga bistra öden ledt Sveriges folk och
värnat dess oberoende,- ej skall öfvergifva det ännu, änskönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
