Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bert Grostété, biskop af Lincoln, säger i sm ”Manuel de Péché"
vid frågan om miraklerne, att de voro ”cuntrouvé” (uppfunna)
af les fols clercs” (de galna presterna); att äfven förklädda
prester spelte i dem, och att representationerna stundom ägde
rum i kyrkor och på kyrkogårdar liksom på allmänna gator.
Man känner namn på åtskilliga klerici som författat hela
serier af mirakler under denna tidiga period af den moderna
dramatiska konstens historia *).
Emellertid är det långt ifrån att presterskapet äfven i den
dramatiska konstens äldre tider satte sig i uteslutande
besitt-ning af dess utöfning. Den öfvergick tidigt nog till slutna
gillen eller brödraskap af halft religiös beskaffenhet, men som
åtminstone till stor del bestodo af lekmän. Ett sådant var
t. ex. Corpus-Christi-gillet i York, om hvilket man eger
au-tentika underrättelser från början af 15:de seklet. Enligt dessa
underrättelser lära gillets representationer före år 1426 blifvit
tidtals afbrutna, till följe af oordningar som uppstått vid
skådespelen. Emedlertid upplifvades dess verksamhet åter, sedan
en Minoritermunk enkom predikat till förmån för de religiösa
mirakierna och emot de oskickligheter hvartill dryckenskap och
okynne förut gifvit anledning under representationerna. Under
tiden hade redan långt före år 1426 åtskilliga ’ handtverkare
och krämare” tagit sig före att på egen bekostnad uppföra
skådespel. Redan vid denna tid kan man således anse att de
religiösa skådespelen börjat öfvergå i lekmännens händer, och
efterhand utbildade sig den åsigten att det var oförenligt med
presterskapets värdighet och andliga kallelse att så verksamt
som hittills deltaga i dessa offentliga förlustelser, ehuru de
ännu i det längsta bibehöllo sin bibliskt-religiösa karakter. Vi
hafva sett att redan i den normandiska tiden i 13:de seklet
Biskop Grostété klandrade ”de galna presterna” för deras
dramatiska tillgöranden, och ännu år 1519 fann sig kardinal
Wolsey föranlåten att i sina reglor för August iner-orden
förbjuda munkarna att uppträda såsom ”lusores.” Emedlertid
synes åtminstone det lägre klericiet med särdeles stor förkärlek
*) T. ex. Lvdgate, munk i Bury och Sk elton, kapellan hos Henrik
Vin. Collier. II. 141.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
