Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ligga emellan dem, på det att han icke måtte kunna
obemärkt gå upp och stjäla af dem. Men medan herdarne snarka
finner han tillfälle att undkomma och lägger sig till med en
fet gumse, som han här hem till sin hustru, ”på samma sätt
som han gjort många gånger förut/’ Hon yttrar sin farhåga
att han slutligen skulle blifva upptäckt och komma att hänga; ty
”Så länge krukan går
Till vattnet, som man säger,
Tills hon en spricka får.”
— Mak är sjelf betydligt ängslig att herdarne skola vakna
och, när de sakna både honom och gumsen, sluta att han
stulit den. Hustrun föreslår följande utväg: om herdarne
komma skall Mak påstå att hon, hustrun, just nyss haft
barns-börd, och att gumsen, som skall gömmas i vaggan, är det
barn som hon födt. Mak går in på planen, men för att
undvika misstankar går han tillbaka och lägger sig hos
herdarne åter, utan att dessa märkt att han varit borta. När
herdarne vakna äro de så uppfriskade att en af dem säger:
"så lätt jag mig känner som löf på qvist;” men Mak påstår
att han legat obeqvämt i en och samma ställning så länge att
han blifvit öm i nacken. Herdarne gå till sina hjordar och
Mak skyndar hem, der han drager försorg om att hans
hustru och den slagtade gumsen läggas och insvepas den ena i
sängen, den andra i vaggan på behörigt sätt. Herdarne sakna
snart sin gumse och svärja vid S. Thomas af Kent att ingen
annan än Mak kan hafva tagit honom; de gå till hans stuga
och göra mycket väsen för att komma in: Mak beder dem
icke störa hans hustru och berättar för dem hvad som händt.
Äfven hon sjelf förenar sig med honom i denna bön, ty det
minsta ljud, säger hon, skär igenom hennes hufvud, — och
herdarne låta en stund föra sig bakom ljuset. De äro just
färdiga att gå sin väg, då det faller dem in att begära få se
barnet och en af dem önskar gifva det några skillingar. Mak
svarar att barnet sofver och att det skriker högst bedröfligt
om det väckes; men han kan icke hindra dem att lyfta upp
täcket på vaggan. Herdarne återfinna således sin förlorade
gumse, som de igenkänna på öronroärket. Dialogen före och
under denna upptäckt är ganska löjlig. ”Hvad", — säger den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
