Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad från mellanplatsen, menas förmodligen den öfre etagen på
hvar och en af ställningarna. De s. k. Castella picta, som
uppräknas i gamla teater-inventarier, voro sannolikt sådana
ställningar, utmålade och försedda med råa dekorationer.
Man eger i behåll en temligen rik litteratur af engelska
mirakelspel i flera särskilda samlingar. Hvad som för en
nutids läsare är det mest, kanske det enda fängslande i dessa
gamla skådespel är den stora naivetet som utmärker deras
dialoger, handlingar och hela sceniska inrättning, och som
ytterligare förhöjes genom det gammaldags språk som de
begagna. Denna naivetet gör att äfven de?as plumpheter se ut
såsom blotta löjligheter. Ett slående bevis på scenisk oskuld
utgör den instruction för de spelande som finnes i ett
mirakel om syndafallet, der det heter att Adam och Eva efter
syndafallet skola betäcka sig “cum foliis”, hvaremot de ända
dittills ”stabunt nudi nec verecundabuntur.”
De gamla mirakierna saknade för ingen del komiska drag,
oaktadt sin allvarliga religiösa syftning och sitt bibliska
innehåll, och åtskilliga scener, äfven i sådana som behandlade de
heligaste ämnen, voro påtagligen beräknade att väcka en mer
eller mindre rå munterhet hos åskådarne. Det komiska
element som således af ålder förefanns i de heliga skådespelen
grep mer och mer omkring sig och gjorde sig i enstaka fall
slutligen helt och hållet sjelfständigt. Vi skola anföra ett
märkvärdigt exempel derpå. Den s. k. Widkirk-samlingen af
mirakelspel innehåller två som angå Herdarnes tillbedjan. Det
ena af dessa är det mest sällsamma stycke i hela samlingen.
Det är icke ett religiöst spel utan bokstafligen en farce, som
för ingen del saknar humor och som tydligen är beräknad på
att gifva en muntrande omvexling åt de sceniska
representationerna. De tre herdarne, efter att hafva samtalat om sina
ondsinta hustrur och andra familjeangelägenheter, äro i
begrepp att börja sjunga (den ena åtager sig att sjunga
”tenoren”, den andra ‘‘diskanten så hög”, den tredje
“mellanstäm-man”), när de afbrytas genom ankomsten af en bekant| vid
namn Mak, hvilken icke tyckes stå i bästa rykte för sin
ärlighet. Sedan de med honom spisat afton lägga de sig alla
fyra att sofva; men herdarne ställa så till att Mak kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
