Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ i kloster dväljes han ofta nog", hvaraf man törhända kan sluta att
författaren icke tillhörde det andliga ståndet. Luxuria, yppigheten,
en qvinsperson, antages snart derefter till sängkamrat åt
Hu-manum genus. Den onda och goda engeln triumfera och sörja
hvar och en i sin tur, och den sednare tager med sig
Con-fessio, bikten, till Humanum genus, hvilken likväl invänder att
Confessio kommer för tidigt; ty det är ännu långt till
Långfredag, och han har annat att göra än att bikta sina synder.
Med tillhjelp af Poenitentia, ångren, lyckas likväl Confessio
slutligen att reklamera Humanum genus, som frågar hvar han kan
slå upp sina bopålar i säkerhet? Svaret blifver att han måste
slå sig ned i the Castle of Perseverance (Ståndaktighetens borg),
ty den "är starkare än någon i Frankrike", och dit föra de
honom. Vid denna tid få åskådarne veta af den onde engeln
att Humanum genus nu är ”40 vintrar gammal.” De sju
kardinaldygderna utgöra hans sällskap i Ståndaktighetens borg,
som snart har att uthärda en belägring af de sju
dödssynderna, anförda af Belial, sedan denne bannat och slagit dem
för deras vårdslöshet att låta Humanum genus undkomma. —
"Et verberabit eos super terram”, och han skall slå dem ofvan
jorden, lyder teater-instruktionen på detta ställe. Mundus å
sin sida pryglar Avaritia. Några af de belägrande äro till häst.
— Humanum genus, som är högeligen allarmerad, kallar
’Tursten som dog på korset" att taga vård om hans själ.
Dödssynderna blifva slutligen tillbakaslagna, och -man inhemtar af
deras klagan att de lidit mesta nederlaget af de rosor som
kastats på dem från vallarna af Caritas, barmhertigheten,
Pa-tientia, tålamodet, o. a., och Jivilka träffat dem så hårdt att
de gjort dem både ”bleka och blå.”’
De slagna belägrarne draga sig derföre tillbaka; och snart
derefter erfar man att Humanum genus blifvit ”gammal och
grå” och att ”hans rygg börjar bli krokig och sned”, vid
hvilken tid Avaritia hemligen gräfver sig in under fästningsmuren
och begagnar listiga lockelsemedel för att öfvertala Humanum
genus att lemna fästningen: slutligen samtycker han och
lof-var att göra hvad Avaritia vill. — ”Tunc descendit ad
ava-ritiam” heter det: han lemnar borgen till dygdernas stora
be-dröfvelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
