- Project Runeberg -  Tidskrift för litteratur / 1851 /
78

(1851-1852)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Garcio, en gosse, föreställande den uppväxande generationen,
beder gamla Humanum genus att få allt hvad denne med Ar
varitias tillhjelp samlat, och påstår att Mundus skänkt honom
det; hvarefter Mors (som kallar sig den ”fruktansvärda Döden”)
och Anima, själen, uppträda, den förre hållande ett långt tal
om storheten och allmänlighelen af sin makt och om
men-niskors bekymmerslöshet. Anima påkallar hjelp af
Misericor-dia, men den onde engeln tager Humanum genus på ryggen
och släpar af med honom till helvetet. — Nu öppnas en
öf-verläggning i himmelen: Misericordia, Pax, Justitia och
Veritas vädja till ”Deus, sedens in tronum”, hvilken säger till dem:
Välkomna här,

Fagrare än båd* blommor och bär,

Mina döttrar kär’!

Kommen hit och stånden mig när\

Misericordia och Pax söka att försvara Humanum genus,
Veritas och Justitia tala emot honom. Gud skickar efter
Humani generis själ; Pax tager den ifrån den onde engeln och
Misericordia framförer den med dessa ord:

Här är menskan förvisst —-

Och lättare är hon än löfvet på qvist *).

Fast hon fallit för list

Din nåd henne gif, o Herre, till sist.

Man snarare kan förmoda än får visshet om att Humanum
genus frälsas. Den onde engeln blifver qvar i helvetet, men
hvart de öfriga personerna, uttryckligen de sju dödssynderna,
taga vägen, derom erfar man ingenting. Det må anmärkas
såsom en sällsamhet, att Gud i egen person håller följande
epilog, sedan han slutat ett tal som har afseende på pjesens
syftning:

Ett exempel här hlifve allom till del,

Att göra hvad godt är och bättra sin* fel.

Nu slutas vårt spel.

Från synden er vänden:

I tid det fulländen;

Ty tänken på änden.

Te Deum laudamus!

Detta är i sjelfva verket moralen i detta skådespel,
hvilket är en väl anlagd och mycket omvexlande allegori; ehuru

*) En liknelse som ofta förekommer i de gamla skådespelen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:24:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tflitt/1851/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free