Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karaktärsteckningen och den nästan fullkomliga frånvaron af alla
patetiska eller kritiska situationer. Det är sant att en moder
dödar sin egen son. Men denna barbariska och onaturliga
handling stödjer sig endast på det brutala begäret efter hastig och
våldsam hämd. Det är icke följden af någon djup anläggning, ej
heller är det förberedt genom några föregående omständigheter.
Den onaturliga modren har icke förut uppträdt såsom en ond
eller i något afseende utmärkt karakter. Hon mördar sin son
Porrex, derföre att han under brinnande inbördes krig, till
sjelf-försvar, efter förnyade utmaningar och de starkaste bevis på
o-tacksamhet och förräderi, dödat sin afundsjuke broder, icke utan
den djupaste ånger och bedröfvelse öfver hvad han gjort. En
moder mördande sin son är ett skådespel som man ej kan se
utan fasa; men det erfordras att en sådan handling ställes i
förbindelse med andra motiver, och att beslutet dertill mognar
under samverkan af andra orsaker, för att kunna väcka vår
uppmärksamhet (ett estetiskt intresse) och göra intryck på vår
känsla. Vi mena dermed icke att ett annat motiv skulle hafva
uppfunnits för att göra ett så beskaffadt mord ursäktligt. Men det
hade varit möjligt att stegra och qvalificera den blodstörstiga
modrens tragiska situation på ett sådant sätt att hon, under
intrycket af den allmänna menskliga svagheten, hade blifvit ett
föremål för vårt medlidande lika mycket som för vår afsky.
Kanske skulle dock detta hafva varit att begära för mycket af
den tidens dramatiska konst. Skådespelets fabel är storartad
genom sina politiska konseqvenser, och de ledande händelserna äro
vigtiga, men icke tillräckligt invecklade för att väcka åskådarens
nyfikenhet och hålla honom i spänning. Kollisionen emellan
intressena är icke af beskaffenhet att taga en delikatare känsla i
anspråk.
Likväl måste det medgifvas, att språket i detta skådespel eger
mycken renhet och klarhet; och att det är fullkomligt fritt från
den svulstiga fraseologi som icke synes hafva uppkommit förr än
dramaturgien blifvit ett särskildt yrke och poeterna funnit det
ligga i sitt intresse att fånga hopen medelst falskt pathos,
öfver-lastadt bildspråk och pedantiska metaforer, hvilka (säger
War-ton) äfven vanställa vissa scener hos Sbakspeare, och hvilka af
många läsare räknas bland hans förnämsta skönheter. Deri lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
